– Vi firar våra 30 år i länet med att spela en av teaterns urfäder, säger teaterchefen och regissören Tomas Melander.
Stormen är Shakespeares sista pjäs, den som kallas för hans testamente till världen och till sin publik. Temat i dramat är hämnden och hämndens logik, det innebär att pjäsen är gnistrande aktuell 400 år efter tillkomsten.
Gruset knastrar under skådespelarnas fötter när de går över den ogästvänliga ö de hamnat på, långt borta från hemstaden Neapel, och det mullrar i scenografins plexiglas när pjäsens Miranda kommer inrusande med en bleckmugg fylld med vatten till sin älskade Ferdinand.
– Ön befolkas av ett tragikomiskt persongalleri där Shakespeares typiska narrar, fyllbultar och monster finns med.
Just den här hösten sätts Stormen upp på andra platser i landet: Teater Västmanland och Göteborgs Stadsteater spelar den också.
– Vi hade inte en aning om det när vi bestämde oss för att spela Stormen, säger Tomas Melander, kanske har det blivit så för att det är något i pjäsen som tar upp tidens aktualitet. Men vi sätter upp pjäsen av två orsaker: dels för att jubilera med pjäsernas pjäs, dels för att den är så skrämmande aktuell.
Liten stormby får de små
En liten storm är en nyskriven pjäs av Per Holm, inspirerad av den stora Stormen. Några av figurerna från Shakespeares verk är med även här.
– Det går inte att spela hela Stormen med bara tre skådespelare utan att det blir lösnäsevarianten, säger regissören Helena Svartling. Istället har vi koncentrerat oss på en liten del av dramat och pappa-dotterrelationen var det som fastnade hos mig.
– Pappan i pjäsen är inte mogen att släppa sin dotter och inse att hon börjar bli vuxen.
För att undvika att dottern Miranda ska träffa andra människor, och framför allt inte giftasvuxna pojkar, framkallar han en storm för att förgöra den segelbåt som dyker upp nära kusten. Den runda scenen på Konsertteatern börjar snurra runt i en rasande fart och flickan kämpar för att klamra sig fast. Men när stormen bedarrar vacklar en livs levande yngling upp på stranden och snubblar över den utmattade flickan. Och Ferdinands och Mirandas möte är oundvikligt.
– Miranda håller på att frigöra sig från sin pappa, säger Helena Svartling, men det vill han inte vara med om. Han är inte vuxen nog att låta sitt barn bli vuxet.
Två stormar med skilda teman viner över Teater Västernorrlands scener, och i stormens öga finns både hämnd och frigörelseprocess i en blandning av tragik och komik.
Loading ...
