Ja, det var väl bara en tidsfråga innan soppteatern, schemamässigt mest lämpad för vardagslediga damer och herrar i övre medelåldern, utvecklade sitt framgångsrika koncept och slog till med korvteater för helgfirande familjer. Entimmesformatet vid tolvsnåret är givetvis idealiskt som underhållning för de små. Och vilken telning under sju tackar nej till korv, saft och sega råttor som lördagsbrunch?
Fast, det ska sägas, de flesta barn glömmer givetvis alldeles bort att äta när de glupska och nyfikna råttorna Kollan, Vyssan och Trilla (Anna-Maria Hallgarn, Lisa Werlinder och John Alexander Eriksson) gör entré bland bråten i det rekvisitaförråd som tagit plats på soppscenen. De tre förvuxna gnagarna är lika serietidningsgroteska som skönsjungande och det är med lättsam frejdighet och musikalrösten på som de tar sig an Hans Alfredsons sångpärlor.
Visor som Ska vi byta grejer, Blommig falukorv, Den som inga byxor har, Du ska heta och Styrman Karlsson talar givetvis utmärkt alldeles för sig själva, men här är de ihopsvarvade till en pjäs som i all sin enkelhet är nog så dramatisk i svängarna för barnen. Det är alltså inte bara i råttornas ögon skräcken lyser när teaterns scenarbetare hotar att ta kål på de små liven som lever om i rekvisitaröran.
Som vuxen korvpublik kommer jag aldrig helt ifrån känslan av att historien i första hand är en förevändning för att stapla en rad välskrivna sånger på varandra. En bit blommig falukorv är och förblir en musikalisk resa och som sådan saknar den riktig krydda. Mer falukorv än chorizo alltså – men något annat har förvisso titeln inte heller utlovat.
Loading ...
