Kris för dansk teater

Staten pressar de offentligfinansierade teatrarna i Danmark allt hårdare ekonomiskt. Och kommunerna, pressade av finanskrisen, kan inte kompensera förlusten. När Danmark avskaffade sina amt 2007, deras motsvarighet till Sveriges landsting, ville staten samtidigt förändra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Istället för att staten betalade hälften av ”amtteatrarnas” kostnader ville man låta kommunerna ta det ekonomiska ansvaret fullt ut. 
   Men kulturlivets företrädare litade inte på att kommunerna skulle ta det ansvaret, så efter livliga protester och debatt i media, gav staten efter och fortsatte att betala hälften av kostnaderna för ”amtteatrarna”.

Sedan blev tiderna ekonomiskt tuffare. Och förra året kom nya finansieringsdirektiv från staten. Nu gällde det de så kallade ”egnsteatre”, ungefär vår motsvarighet till regionteatrarna, och som drivs av kommunerna. Staten deklarerade att man inte längre tänkte betala hälften av dessa teatrars kostnader – och kommunerna resten. Staten satte ett budgettak som i praktiken inneburit att ”egnsteatrerna” i år bara får 40 procent i statligt anslag. För 2010 minskar det ytterligare, till 37 procent. Lägger man därtill pris- och löneökningar som medför kostnadsökningar på runt 4 procent för teatrarna så blir läget prekärt.

Så nu blåser det upp till ny kulturpolitisk debatt i Danmark. Danska skådespelarförbundet har gjort en rundringning som visar att kommunerna 2009 gjort sitt yttersta för att fylla teatrarnas ekonomiska hål efter att staten dragit ner sina anslag. Men att teatrarna, i en ekonomisk kris som tär allt hårdare på välfärden, går en betydligt svårare situation till mötes 2010. Inte oväntat ställs nu kultur mot vård och omsorg till exempel.
  – I en tid med skattestopp är kommunpolitikerna tvungna att prioritera stenhårt. Då kan det vara svårt att förklara för fru Jensen som ska vänta flera månader på att få sin dåliga höft opererad att det är livsviktigt att bevara den lokala teatern, säger Danska skådespelarförbundets ordförande Katja Holm till Skånska Dagbladets nätupplaga.

Det som nu händer i Danmark reser frågor om hur det kan bli om svenska regeringen genomför den i kulturutredningen förslagna ”portföljmodellen”, som ska öka regionala och lokala politikers inflytande över kulturbudgeten. Kommer svenska lokala och regionala politiker att bättre än sina danska kolleger försvara kulturinstitutionerna i ekonomiskt dåliga tider?

Uppdatering 26 augusti:
Just som Nummer ska publicera den här notisen når oss ett pressmeddelande från Det danska skådespelarförbundet att situationen för landet teatrar nu försämras ytterligare.

Under rubriken ”Katastrofbesparingar på teatrarna” redogörs för den danska regeringens plötsliga förslag att inte bara skära ner anslaget, utan att från och med nästa år och sex år framåt även dra in den årliga pris- och löneuppräkningen, en årlig ökad kostnad på runt 4 procent för svenska teatrar.

De teatrar som drabbas av indragningen är de ovan nämnda ”egnteatre”, men även Köpenhamns Teater och offentligfinansierade teatrar i mindre städer. Inte heller det danska biljetstödssystemet, en betydelsefull inkomst för teatrarna och som håller nere biljettpriserna till barn och unga, får någon uppräkning av anslaget.

Danska skådespelarförbundets ordförande Katja Holm kommenterar:
   – Kulturministern framhåller ständigt vikten av att kulturen når så många som möjligt. Samtidigt riktar regeringen ett så här allvarligt slag mot just de teatrar som för ut scenkonsten till landets all delar. Och mot det biljettstöd som ger barn och unga möjlighet att se teater. Det här kan få svåra konsekvenser och jag har svårt att se att det inte leder till att teatrar får stänga.