Ett stenkast från innerstadens sorl, vid det stillsamma och naturidylliska Djurgårdsbrunn, ligger Judiska teatern i helt nyrenoverade lokaler. I den gamla Kägelbanan, som innan teatern flyttade in 1997 bland annat varit utställningslokal åt Kosta Boda, är det nu dags för urpremiär av Katarina Frostensons Kristallvägen – ett manus som legat ospelat på Dramaten i ett par år, men som nu sätts upp av Frostensonkännaren och tillika Judiska teaterns konstnärliga ledare, Pia Forsgren. För Frostensonkännare måste man väl kunna kalla en regissör som sätter upp sin femte pjäs av författaren. Tre har hon gjort på Dramaten och en för Radioteatern – och samtliga har varit uruppföranden.
Vill fånga upp det samtida
Judiska teatern bildades 1991 av en grupp judiska teater- och kulturintresserade människor och var från början en ambulerande teatergrupp. Idag är Judiska teatern en privat teater som får sitt ekonomiska stöd från finansmannen Robert Weil, som bland annat också driver konsthallen Magasin 3 i Stockholm.
Pia Forsgren blev tillfrågad om hon ville bli konstnärlig ledare 1996, då teatern skulle få fastare former och flytta in på Kägelbanan.
– När jag blev ombedd att bli konstnärlig ledare för Judiska Teatern markerade jag att jag inte var intresserad av att berätta mer om Förintelsen eller den Östeuropeiska judiska historien, utan att jag ville fånga upp och gestalta det samtida, de komplikationer och konflikter som drabbar den judiska minoritetskulturen i Sverige idag, säger Pia Forsgren.
– Det allra viktigaste för mig var att få presentera judisk samtidskultur från New York, Israel och Europa i form av teater, konserter, dans, film och konst.
Inte religiösa pjäser
Det är alltså inte religiösa pjäser Pia Forsgren vill spela, utan hon vill snarare ha ett judiskt perspektiv på det hon gör.
– Det här diffusa begreppet kultur är det jag vill skildra.
En vanlig fråga de brukar få på Judiska teatern är om man måste vara jude för att få jobba där, eller för att få se deras pjäser, men några sådana krav finns absolut inte. Däremot förutsätts att man på något sätt är intresserad av judisk kultur. Pia Forsgren förklarar att hon vill hålla en öppen dialog med det svenska samhället och samtidigt bryta ny mark på det konstnärliga planet.
”Som en grekisk tragedi”
Man kan säga att hon poängterar ambitionen med ”det judiska perspektivet” när hon nu sätter upp Kristallvägen av Katarina Frostenson – en till synes icke-judisk pjäs som handlar om en familj som samlas kring en typisk, svensk påskmåltid.
– Det som fick mig att vilja göra den här pjäsen nu är att mamman i familjen, som heter Rosa, är tysk-judisk flykting och att hon som så många andra judiska flyktingar förnekar sitt främlingsskap till och med inför sin egen familj. Rosa försöker uppträda rätt, hålla en svensk fasad och uppfylla det svenska samhällets förväntan på flyktingen.
Men Pia Forsgren tycker att det vore synd att avslöja för mycket av handlingen eftersom hon menar att det är en stor en del av upplevelsen att man får reda på vad som händer i pjäsen.
– Man kan se föreställningen som en grekisk tragedi – familjen samlas och det sätter igång en väldig dramatik.
– Det handlar mycket om främlingskap, både det konkreta främlingskapet som utlänningar kan känna, men så skriver Katarina också om den känsla av främlingskap man kan ha inför sig själv och den man lever tillsammans med. Det är det jag alltid fascinerats av med Katarinas språkvärld, att hon jobbar så spännande mellan en inre och en yttre värld och hur hon skiftar däremellan.
Skildrar det judiska ur ett svenskt perspektiv
Pia Forsgren drar en parallell till den första pjäsen hon satte upp på Judiska teatern, Försoningsdagen av Marianne Goldman. Där behandlades den judiska högtiden Yom Kippur och handlingen utspelas i en Synagoga där djupt liggande familjekonflikter blossar upp i det instängda rummet.
– Det går en båge från Marianne Goldman, som är en judisk författare och berättar från det judiska perspektivet, till Katarina Frostenson som är en svensk författare och berättar ur ett svenskt perspektiv, men där den här främlingen finns inom familjen. Den ena författaren betraktar det judiska som normen medan den andra ser det som främmande, som en främling inom familjen.
– Jag ser den här pjäsen som att man skildrar det judiska ur ett svenskt perspektiv, säger Pia Forsgren.
Premiären äger rum lördag 16 mars, en vecka innan påskhelgen.
Loading ...
