Krister Henriksson har för närvarande ingen bokhylla. Däremot har han, vägg i vägg med sin bostad på Södermalm i Stockholm, köpt en enrummare att inreda som bibliotek. Lägenheten är ännu en byggarbetsplats, böckerna står i källaren. Hur många de är vet han inte.
– Nej, men alldeles för många. Böcker är nog det enda jag känner att jag vill leva med. De skapar en så fin tystnad. Jag trivs väldigt bra på bibliotek.
Nu får du ett eget…
– Här ska jag ställa böcker och en och annan pärm med fakturor. Mitt yrke är ju att läsa.
Inte alla skådespelare skulle säga så…
– Nej, men de borde göra det. Då skulle teatern se bättre ut. Det är höjden av högmod att tro att det går att rädda ett dåligt manus med sig själv. Jag tillhör den skola som läser pjäserna femtio gånger. Doktor Glas läste jag i ett år, mer eller mindre varenda kväll.
Har böcker alltid varit viktigt för dig?
– Böckerna var min livräddare, min flykt, det som gjorde att jag orkade flytta från Grisslehamn. Det fanns inget piano hemma, ingen målarfärg, inte heller några böcker. Men det fanns ett bibliotek i samhället och bibliotekarierna introducerade mig för Aksel Sandemose, som ju formulerade jantelagen. När jag läste den boken förstod jag varför jag inte trivdes i Grisslehamn.
Du sökte dig till teatern…
– Ja, för att jag trodde att teatern var en större värld. Sen visade det sig att Dramaten är en mycket mindre värld. Snacka om jantelag!
Vad läser du för nöjes skull?
– Väldigt lite. Om jag gör det hör jag fortfarande frågan hemifrån: ”Sitter du och läser, varför hjälper du inte till?”
Du har läst in ljudböcker – alltifrån Harry Potter till Marcel Proust.
– Harry Potter valde jag för att ställa mig in hos min son Tobias. Rowling har ett ganska dåligt språk, men får man fatt i sagan blir berättelserna fantastiska. På spaning efter den tid som flytt är som terapi. Ju mer jag läser om Madeleinekakorna, desto fler dofter känner jag från min egen barndom. Det jag har lagt locket på öppnar Proust åt mig.
Är det viktigt att hänga med i samtidslitteraturen?
– Nej, det känner jag en lätt aggression inför. Det finns inget så frustrerande som DN:s lördagsbilaga, som berättar för en vad man inte har läst. Den där Knausgård ligger i Ystad. Jag tittar på den och tänker ”Ja, du Krister, nu köpte du precis rätt bok; den kan du rapa på nästa middag”.
Kommer du att sortera böckerna?
– Nej, jag är inte den sorten. De hamnar kanske i travar, som står kvar i ett år, medan jag gör allt annat jag drömmer om – blir läkare, författare, fotograf. Det är jättemycket som ska göras!
Så säger han. Med en blinkning, medan det skymmer över Årstaviken. Snart kommer taxin. Krister Henriksson är på väg till Ystad för att gestalta romanfiguren Kurt Wallander på film.
* Denna text är tidigare publicerad i Vi Läser nr 1.2013
Loading ...
