Kristina Lugn + e.s.t. på Rival

Gränsöverskridande är ett inneord, men inget nytt under stjärnorna. På tjugotalet talades det om jazz poetry och på femtiotalet läste beatnickarna Allen Ginsburg och Jack Kerouac poesi till jazzmusik. Nu är det ständigt aktuella och aktiva Kristina Lugns tur att låta sina dikter få musikalisk bädd. I september förra året kom skivan Jag vill aldrig mer vara ful och ensam, där hon stod för poesin och e.s.t för musiken. Ett lyckosamt samarbete som får ytterligare en dimension på scen.
   Ingen kan som Kristina Lugn hitta så träffsäkra aforismer. Inga kan som e.s.t lira jazz med en sådan innovativ approach. Resultatet blir naturligtvis bedårande. Trots en överfylld bio Rival lyckas de skapa intimitet och förtrolighet i salongen.
   Kristina Lugn inleder med textraden ”Jag är en mycket skojfrisk kvinna” och ler en smula generat. Föreställningen igenom är det hon som framstår som den smått fnissiga lilla flickan vid sidan av den ödmjukt återhållna trion, som lever ut genom sin musik.
   Det är framför allt ur diktsamlingarna Bekantskap önskas med äldre bildad herre (1993), Hundstund (1989) och Hej då, ha det så bra! (2003) Kristina Lugn läser. Däremellan mellansnackar hon på sitt alltid spontant välfunna sätt, sippar Ramlösa och leker med rocksångerskerollen.
   En poesi full av one-liners och en jazztrio att vaggas och triggas av. Tyvärr bara en föreställning denna gång, men den som missade showen kan ju alltid trösta sig med skivan.