Du har väl kontroll över din kropp? Den är väl i trim? Framför allt vet du väl vad du äter och hur mycket? Koncentrationen på våra kroppar är på topp. Löpträning och dieter slår nya rekord. Men hur mår vi egentligen, inuti? Och vad är det som driver hetsen? Danske Christian Lollikes pjäs Det normala livet träffar pricksäkert mitt i magen.
På Borås stadsteater blir Nora Nilssons iscensättning en spännande och rolig brottningsmatch med de inre tvivel som borrar sig upp till ytan trots alla rigorösa rutiner. Scenbilden är en elegant matsal där middagsbordet står dukat med strama kuvert, diskret porslin, vinglas och brutna servetter. Som dekoration tronar två överdimensionerade svanar. Något lurt anas redan här.
Eva Claar, Mårten Svedberg och Lennart Eriksson gör diskret entré tillsammans med publiken. Var och en av dem skulle kunna vara vem som helst av oss. I ett genialt regidrag låter Nora Nilsson dem ta plats vid bordet med ryggarna mot salongen. Med den lilla scenens närhet skapar det en effektiv laddning i Claars utgångsreplik: ”Jag känner mig förföljd.”
Därifrån börjar nystandet efter ”Inre stasi”, den (själv)övervakande funktion som Lennart Eriksson håller initierade utläggningar om. Svedberg intar en mer medlande roll. Trion avtäcker och prövar en rad nyckelsituationer. Samtalet vrider sig i allt absurdare banor, djupare ner i livets villkor och den egna maktlösheten. Med jämna mellanrum stoppas spelet och allt börjar om i jakten på det normala.
Uppluckringen kommer, förstås. De fasta positioner börjar vackla, plötsligt blir någon sin motsats. Allt råkar på glid, tankarna, rummet, kontrollen. Tillvaron skiftar färg. I slutänden väntar ett hämningslöst barockt frosseri.
Claar, Svedberg och Eriksson är härligt samspelta med fräck frihet både i de fysiska uttrycken och i replikföringen. Bara deras sätt att titta över axeln för att kolla om det verkligen är någon där bakom, blir en underbar lek med olika medvetandelager.
Nora Nilssons regi skapar en helgjuten och förhöjd stil som sitter som en smäck på Lollikes ömmande tema. Föreställnigen kittlar som en berg-och-dalbana för den är både hisnade rolig och hemsk.
Loading ...
