Jag tänker mig den här recensionen ungefär som en gruppintervju med några ungdomar i yngre tonåren. Vad tycker de nu efter föreställningen?
– Kul.
– Bra.
Lite enstavigt. Som när man intervjuar barn på dagis. Har ni det bra här? Svar: ”Ja.” Så Kaos i kulissen var…kul. Bra. Och underhållande. Och komisk, plump, drastisk.
Michael Frayn är ju en omtalad författare som skrivit både dramatik och prosa. Det var för övrigt han som skrev manus till ”Ursäkta vad är klockan?” från 1986 med mr John Cleese i huvudrollen. Kaos i kulissen, eller Noises Off som den heter i original, skrevs några år tidigare. Idén kom redan 1970 då Frayn stod i kulisserna och såg en fars som tydligen ”var roligare bakifrån än framifrån”.
Pjäsen har gjort succé på många teatrar sedan dess. Men det började 1982 i London, bland annat på The Strand och Savoy Theatre. Här rör det sig om utflippad metateater. En pjäs, i en pjäs i en pjäs. Första akten går åt till att lägga upp premisserna för kommande tokerier. Ensemblen har genrep på nonsenspjäsen Sardiner och snedsprång. Mycket går på tok, och det handlar mest om skådisarnas privata tillkortakommanden.
I andra akten vrids allt 180 grader, även scenografin. Och nog har Frayn rätt! Teatern gör sig bäst bakifrån. Nu kan man ana att denna paradox inte bara är tänkt att spelas som en smäll-i-dörrarna-fars där gubbar tappar byxorna och unga flickor rantar runt i strumpebandshållare. Det här är ju satir i farsens skrud, en självironisk treaktare, med sentensen att det ju är teatern i sig som står med byxorna nere, allegorisk. Manuset är ju skrivet med en sån där underfundig, brittisk intelligens.
Men inte mycket av detta märks i Frej Lindqvists upplägg. Här är det mer fokus på den raka humorn. Vältajmat in i vare dörrsmäll. Därför skulle jag gärna se om showen om tio föreställningar eller så, i hopp om att finna fler lager. För den här endimensionella, tappade distinktionen kan vara en sån där grej som drabbar just teaterpremiären.
Men säker kan man ju inte vara. Därav det försiktiga och lite enstaviga omdömet: Jättekul och skrattigt. Men inte så mycket mer.
Loading ...
