Tankesmedjan Det Osynliga ordnade i samband med Kulturutredningen häromåret debatter, hearings och remisskrivande om vilken kulturpolitik vi vill ha. Med knappt två veckor kvar till valet kallade Det osynliga åter till debatt på Orionteatern i Stockholm.* Den här gången i samarrangemang med högerns tankesmedja Timbro till en utsåld duell i tre akter mellan höger (Timbro) och vänster (Det Osynliga).
I tre laguppställningar med tre debattörer i varje lag diskuterades i tur och ordning Frihet, Jämlikhet och Broderskap.
Jag ska inte ge mig in på att referera debatten – den var både vid, djup och spretig – men gemensamt för de tre sammandrabbningarna var att ideologin stod i centrum. Alltifrån klimat och finanskris till bildning, kunskap och kvalitet debatterades i en sorts ”art of noble debate”. För att undvika pajkastning hade de agerande enats om att personangrepp inte var tillåtna, och om att sträva efter att bemöta motståndarens starkaste argument och inte det svagaste. Pajkastningen lyckades de aderton undvika så när som förre Radioteaterchefen och Folkpartiets riksdagskandidat Jasenko Selimovic.
Efter att ha uttalat sig förklenande om motståndarna och buntat ihop dem till statssocialister fick dramatikern Anita Goldman och kritikern Stefan Jonsson nog.
– Sluta med det där nu, sa Goldman. Annars går jag av scen.
– Jag med, sa Jonsson.
Efter publikbuanden och gult kort backade Selimovic.
Debatten leddes av Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg – som på sistone märkligt nog med tanke på sin position dykt upp som moderator i kulturpolitiska debatter – och skulle enligt programmet ”utgå från kulturpolitiska sakfrågor som sedan lyfts till en ideologisk nivå”. Men någon specifik kulturpolitisk debatt blev det inte. Den ende som tog upp både kultur och scenkonst var högerns Johan Norberg som nämnde en pjäspemiär av Victor Hugo 1830 som ett exempel på att det hyllade ofta en gång varit hatat.
Ideologierna stod som sagt i centrum, inte kulturen i sig; vänster stod mot höger, frihet mot politisk reglering, kapital mot mänsklig solidaritet. Fast lyssnade man noga var det inte bara hovarna från de inlåsta hästarna bakom scen som bröt igenom när de försökte sparka upp spiltorna – sex hästar och lika många mimare uppträder just nu på Orionteatern .
Bröt igenom gjorde också gnistorna från de hjärnornas kamp om ideologierna som pågick på scen.
Mellan raderna kunde publiken dra klara slutsatser av hur en framtida kulturpolitik kan se ut beroende på vilken ideologi som har makten. Något helt annat avtecknade sig här än den miljard extra i kulturbudget, eller de skattesänkningar för kulturkonsumtion som De Rödgröna och Alliansen tävlar om att locka med i valspurten.
”Pretentiöst” recenserade någon debatten i teaterfoajén efteråt. Nej, ”ambitiöst”; och att det var utsålt ett kvitto på suget efter debatt och en önskan om att sätta in kulturpolitiken i ett större perspektiv.
Debatten går att se och lyssna till här
Debattprogramet finns här
Loading ...
