Hela 142 representanter från scenkonstområdet hade nappat på inbjudan till förutsättningslösa diskussioner kring frågor om jämställdhet, mångfald och barnkultur. Kommittéerna – Mångkulturåret 06, Aktionsgruppen för barnkultur, Kommittén för jämställdhet på scenkonstområdet och Orkesterutredningen – som alla under detta och nästa år ska presentera sina betänkanden valde genom konferensen ett nytt sätt att inhämta underlag för sina förslag.
Fruktfaten dignar, Ramlösaflaskorna står uppradade och föreläsningar, samtal i fokusgrupper och slutdiskussion står på eftermiddagens agenda före kvällens buffé.
Men den tjusiga inramningen och det visionära språkbruket till trots präglas diskussionerna av viss bakbundenhet och begreppsförvirring.
– Det är en omöjlighet att ta tag i de här frågorna på ett substantiellt sätt med så många policydokument, säger Ronnie Hallgren, Göteborgs stadsteaters nye vd och ledamot i kommittén för jämställdhet på scenkonstområdet.
– Regleringsbreven till institutionerna innehåller oändliga perspektiv, fortsätter Dramatens vice vd Staffan Rydén. Vi måste lära oss att sätt ned foten och välja vad vi vill göra.
– Vad vi diskuterar här i dag är samhällsfrågor. Det handlar om att uppdatera Sverige till en annan verklighet, säger Mångkulturårets ordförande Yvonne Rock, som efterlyser diskussion och inte vill se sig som någon mångkulturpolis med facit på vad som är rätt och fel.
Svårtuggad elefant
En utbredd uppfattning tycks vara att så länge publikstatistik räknas i antal fyllda stolar i stället för vilka som sitter på dem, kommer ”kommersialismens skadeverkningar” fortsätta härska på landets scener. Folkoperans vd Eric Sjöström är en av dem som känner oro.
– Istället för stor publikproduktion ska vi under året arbeta med 80-90 barn i olika Rinkebyskolor. Sett i siffror kommer 2006 därför att visa ett väldigt underskott jämfört med 2005. Hur ska vi redovisa det för våra uppdragsgivare?
Många frågor lämnas hängande i luften och långt i från alla kommer till tals under slutdiskussionen, som egentligen aldrig får någon sammanfattande avslutning. Men snacket – det fortsätter i vestibulen.
– Många kom nog hit för att få råd om enkla lösningar och tycker kanske att arbetet kring mångkultur- och jämställdhetsfrågor känns oöverstigliga just nu, säger Eva-Karin Wedin, styrelseordförande i Teater Västmanland. Men ska man tugga i sig en elefant får man ta en bit i taget. Vi måste få in ett långsiktigt arbete i verksamhetsplaneringen.
– Jag är livrädd för att sådana här diskussioner stannar vid politisk populism, säger Yngve Nordin, chef för länsmusiken i Stockholm och Stockholms läns blåsarsymfoniker. Vi som jobbar med kultur har dålig kontakt med den vanlige medel-Svensson eller medelinvandraren. Vi driver inte längre någon debatt och det oroar mig.
Loading ...
