Konstfackseleven Anna Odell iscensätter sin egen psykos i ett konstverk som vill öppna upp och skapa diskussion kring vården inom psykiatrin. Något som ger henne enorm publicitet flera månader innan resultatet i tisdags presenterades på skolans examensutställning (som pågår till och med den 24 maj).
I det färdiga verket kan man bland annat ta del av hur hon, tunnklädd en januarikväll, simulerar förvirring på Liljeholmsbron, tills hon brottas ner av polisen.
För att marknadsföra operan Vanessa låter Malmö Opera en reklambyrå starta en blogg på låtsas skriven av den unga, föräldralösa Erika Ascot som lever jetsetliv på Östermalm i Stockholm och drivs av en sjuklig dödslängtan. Eller som hon själv uttrycker det under rubriken ”Om Självmord, part two”: ”Efteråt i natt under mitt täcke fortsatte jag fundera lite över fördelarna med att vara död. De var faktiskt fler än jag först trott”.
Och så i tisdags damp det ner ett makabert pressmeddelande hos landets redaktioner: ”Erika Ascot är död” löd ämnesrubriken. Vi får veta att hon iklädd en vit klänning av märket Balenciaga har hoppat från sitt fönster på Floragatan och landat ”med en dov smäll på en stentrappa femton meter ned”. Som om det inte vore nog informeras vi också om att obduktionen visade att hon var gravid i sjätte veckan. Kort därefter blingar också en inbjudan ner från Facebook där vi inviteras till eventet ”Erikas Ascots Askspridning. En sista kväll av sorg och sprit” på fredag 17.30 på en hemlig plats (”alla kan tyvärr inte komma”).
Genast efter avslöjandet om att bloggen i fråga var ett pr-trick för en föreställning – språket i bloggen ska till och med vara direkt hämtat från librettot – höjdes de kritiska rösterna: är det moraliskt försvarbart att en kulturinstitution inspirerar tusentals unga läsare att begå självmord, och att använda en statligt finansierad budget för detta?
Oavsett vad man tycker så kommer förmodligen reklambyrån Studio Total att skörda otaliga framgångar i form av reklamtävlingspriser och branschrykte. Och visst har Malmö Opera fått uppmärksamhet, likaså Anna Odell – även om mediedrevet troligtvis inte var kalkylerat så har det gjort henne till ett namn, och kanske gett henne material för ytterligare ett verk. Hon bär en mikrofon på sig under alla intervjuer, för den dokumentärfilm som spelas in om henne.
Själslig exponering bjuder också Dramaten på genom sin bloggsatsning där man låter skådespelarna fläka ut sitt innersta i hopp om att modernisera teaterns marknadsföring av aktuella föreställningar. Här handlar det visserligen inte om iscensatta psykoser, men visst leker man med tanken i meningar som ”Efter att ha tagit mod till mig och bjudit hem Bloggen på kvällste talade vi ut med varandra om vanföreställningar, rädslor och tillkortakommande” (Torkel Petersson talar med sin blogg över en tallrik fil på balkongen).
Idag kan vi också läsa att Göteborgs stadsteater samarbetar med Ikea genom att spela upp scener i varuhusets olika avdelningar, exempelvis bjuds det på Lars Norén i ungdomsrummet, ett spektakel i en nog så psykbrytande miljö – vem har inte skiljt sig i höjd med värmeljusen – och som äger rum lördag 16 maj.
Vi får väl se hur det går i pr-tävlingen mellan landets kulturinstitutioner. Iscensatta psykbryt, begravningar, Ikea eller självmord, Allt verkar tillåtet i kampen om den alltmer kräsna publiken som redan har sett allt och hört allt i andra medier.
Om det sedan ligger någon sanning i det gamla ordspråket ”Den höna som kacklar mest värper minst” överlämnar vi till var och en att bedöma. Varför inte diskutera saken med andra läsare i vårt diskussionsforum?
LÄNKAR
Diskutera kulturens psykbryt
Black Ascot-bloggen
Nummers recension av operan Vanessa
Loading ...
