Samtidigt som regeringen presenterar sitt paradnummer, Kulturutredningen – som ska ge svaren på alla de kulturpolitiska frågor som ställts sedan den tillträdde 2006 – lovar Mona Sahlin att göra kulturen till en valfråga 2010, inspirerad av det röd-gröna valsamarbetet i Norge 2005. Det var då Socialdemokraternas norska partimotsvarighet, Arbeiderpartiet tillsammans med Senterpartiet och Sosialistisk venstreparti presenterade sitt femtonpunktsprogram ”kulturløftet”.
Översatt betyder ”løfte” både löfte och lyft, och efter den rödgröna valsegern har ”kulturløftet” verkligen gått från löfte till rejält lyft för kulturen. Den norska regeringen har nu plussat på kulturanslaget fyra år i rad med totalt närmare 2,5 miljarder svenska kronor. Bara 2009 är höjningen nästan 1 miljard, vilket är drygt 10 procent upp.
”Kulturløftet gennomføres” är rubriken på inledningskapitlet till den senaste norska kulturbudgeten. Punkt för punkt går regeringen sedan igenom vad som ska göras under innevarande år.
Att 1 procent av statsbudgeten ska gå till kulturen är av förklarliga skäl ännu ”bara” ett löfte eftersom man har satt upp 2014 som mål för genomförandet – siffran är i år 0,86 procent.
En kulturlag däremot genomfördes redan 2007. Från sina håll har den praktiska nyttan av lagen ifrågasatts, medan försvararna menar att det inte kan vara en nackdel att lagfästa om det offentligas ansvar för att lägga grunden för ”et godt kulturtilbud” och ”gi kulturen tyngde og status”.
I linje med de här deklarationerna har norska regeringen bestämt sig för att under 2009 kartlägga konstnärernas villkor, som man menar är osäkra, för att sedan kunna sätta in lämpliga åtgärder.
Dessutom utreds separat om Norge inte ska ha en modell liknande de svenska Teater- och Dansallianserna, en anställningsform som ger konstnärerna inkomsttrygghet mellan kortare anställningar. Danskonsten ska också lyftas – ett Dansens Hus i Oslo invigdes redan 2008 – och en ”upptrappningsplan” för anslagsfördelningen till både dansen och den fria scenkonsten tas nu fram.
Scenkonsten ges överhuvudtaget kraftigt ökade anslag. Det ska också dels bli bättre framförhållning med snabbare anslagsbesked, dels ska det ges möjlighet att lyfta ut grupper med fleråriga bidrag och istället ge dem verksamhetsstöd en längre tid.
Samtidigt som den här reformen genomförs i Norge skrotar den svenska regeringen en liknande ordning här. Det nyligen införda systemet att ge fria scenkonstgrupper och koreografer möjlighet till treåriga anslag har fått tas bort, den svenska regeringen har nämligen inte agerat och undanröjt en byråkratisk ordning som sätter käppar i hjulet för treåriga anslag.
Totalt förstärks norsk teater och dans med ett värde av cirka 106 miljoner svenska kronor 2009. Vidare kan den norska ”Skolesekken” – som inspirerat den svenska regeringens största kulturpolitiska satsning ”Skapande skola” – till skillnad från den svenska efterföljaren redovisa många fler arbetstillfällen för scenkonsten. Bland annat för att norrmännen valde att sätta upp ett väl fungerande arrangörssystem innan man började fördela pengarna, och för att ”Skolesekken” når ut till fler årskurser och skolor.
Att Norge sedan valet 2005 dessutom stöttar den norska filmpolitiken med nu ytterligare 188 miljoner svenska kronor om året, och är nära målen 25 nya filmer om året med 25 procent av biopubliken, har förstås betytt fler jobb för kulturutövarna.
Det kan jämföras med Sverige där arbetsförmedlingens kurva för antalet registrerade arbetslösa kulturarbetare pekar brant uppåt sedan i höstas.
Norge genomförde ett mångfaldsår 2008 och budgeterade runt 44 miljoner svenska kronor, och lika mycket i år för att följa upp projektet. Under det svenska mångfaldsåret 2006 avsattes ingenting, först 2008 blev det 10 miljoner i reformpengar.
Norsk kulturpolitik sammanfattad i siffror betyder att teater, dans och opera 2009 får en budgetförstärkning på hela 170 miljoner svenska kronor – dessutom stod ett nytt operahus i Oslo färdigt våren 2008 till en kostnad av drygt 5 miljarder svenska kronor.
Totalt har den norska kulturbudgeten sedan den nya regeringen tillträdde på fyra år höjts med närmare 2,5 miljarder svenska kronor. Under samma tid har Sveriges kulturbudget ökat med 700 miljoner. Då ska man heller inte glömma att Norges befolkning är hälften av den svenska, så varje påplussad krona i Norge behöver plussas på med två i Sverige.
Att Norges kulturminister Trond Giske är populär förstår alla, vilket inte alla Nordens kulturministrar kan skryta med att de är.
Nybyggda Norske Opera & Ballett i Oslo. FOto: Erik Berg
Söderut till Danmark. Där är förändringarna inte stora som i Norge även om det 2007 var ett rejält hopp i kulturbudgeten med en uppräkning på närmare 20 procent. Men höjningen är egentligen ingen höjning utan en omfördelning av pengar när landstingen avskaffades i en reform liknande den som nu diskuteras i Sverige – Ansvarskommitténs förslag – om att dela in landet i sex–nio storregioner, och avskaffa landstingen. I samband med att de danska amten (landstingen) avskaffades gjordes den ekonomiska ansvarsfördelningen för landets teatrar om mellan stat och kommun. Efter påtryckningar från kulturorganisationer fick staten utfästa sig att rädda finansieringen av amts- och landsdelsteatrarna (länsteatrarna). För övrigt kan man konstatera att den danska kulturbudgeten 2008 och 2009 haft en bättre uppräkning än i Sverige.
Och så Finland. Landets kulturbudget finansieras till stor del av medel från landets Tipstjänst – drygt 40 procent. Finland har i likhet med Danmark en högre procentuell ökning av kulturbudgeten än Sverige. Men om man slår ut antalet statligt satsade kulturkronor per invånare ligger Finland efter Sverige, Norge ligger på andra plats och Danmark i topp med nästan dubbelt så mycket statliga kulturpengar satsade per medborgare jämfört med Finland (se faktaruta nedan).
Men på scenkostområdet gör Finland 2009 en stor ekonomisk satsning och höjer anslaget till teatrar och orkestrar med totalt drygt 19 procent.
I Sverige går i jämförelse med grannländerna en procentuellt större del av statsbudgeten totalt till kultur. Däremot har den årliga uppräkningen av kulturbudgeten de senaste åren varit högre i grannländerna. Stora förändringar må vara på gång i kulturutredningen men så mycket vet vi redan nu att några extra pengar till kulturen innebär den inte. Så för den rödgröna oppositionen är det läge att göra kulturen till en valfråga 2010.
FAKTA
Vad som räknas in under kulturanslagen varierar länderna emellan. Men anslagens storlek och procentuella uppräkning mellan åren ger en uppfattning om kulturens ställning och tyngd som politikområde.
Alla siffror i faktasammanställningen och artikeln anges i svenska kronor utifrån aktuella valutakurser i februari 2009.
Källor: Respektive lands kulturbudget
Loading ...
