”Det här blir förmodligen min sista pjäs” skrev konstnärlige ledaren Martin Theorin som tröttnat på att själv finansiera sin Teater Pugilist i Göteborg, inför premiären av Social bandit. Projektteatern Teater Kaos, utan fast ensemble eller scen men med Max Lundqvist som ledare, anklagar Kulturrådet för tjänstefel, menar att referensgruppen saknar kunskap om gruppen och kräver att alla beslut motiveras. Aliasteatern i Stockholm samlar in namnunderskrifter för att få Kulturrådet att ändra sin intention att sänka teaterns bidrag.
Listan kan göras längre. På Kulturrådet har handläggaren Jochum Landin nyligen avslutat ännu en ansökningsomgång för fria teatergrupper. Mer än hälften av de sökande blev utan bidrag.
Jochum Landin anser att en del av bidragen redan nu motiveras i beslutet. Ett antal grupper nämns som exempel på vilka prioriteringar som gjorts – exempelvis grupper som fått stöd för att de riktar sig till barn och unga eller har interkulturella och internationella perspektiv.
Att motivera samtliga beslut – avslag som bifall – skulle bli alltför dyrt. Men det finns också en annan anledning, omsorg om grupperna:
– Man skulle kunna göra en motsvarande samlingsmotivering för de grupper som får avslag: dessa grupper motsvarar inte de krav på kvalitet som Kulturrådet har, säger Jochum Landin.
Samtidigt räcker pengarna inte heller till alla som når över Kulturrådets kvalitetsribba. Enligt Jochum Landin finns också en gammal JO-dom på att Kulturrådet inte behöver motivera sina bidragsbeslut. Däremot kan en grupp som ringer upp och frågar få en motivering:
– Ibland kan jag ge en hyfsad förklaring beroende på hur arbetsmaterialet ser ut och vad jag minns av mötet. Det jag vet försöker jag svara på.
Bidragsprocessen utgår nämligen från möten med Kulturrådets referensgrupp för fria teatergrupper. Där sitter tio personer med bas i Malmö, Stockholm, Göteborg och Luleå. För uppdraget att bedöma uppåt 300 ansökningar per år och att se så mycket av de fria grupperna som möjligt får de 6 000 kronor om året plus ersättning för sammanträdesdagarna.
Men att inte ha blivit sedd av referensgruppen ska inte vara ett hinder för att få bidrag – bedömningen görs på ansökan i sig. Intensivkollektivet i Solna är ett exempel på en ny grupp som nyligen fick bidrag osedda, men då är de som ingår i gruppen kända av referensgruppen sedan tidigare. Kommunal och regional förankring spelar också roll.
– Staten ska egentligen komma efter de kommunala och regionala bidragsgivarna, det är inte Kulturrådet som ska ge de första pengarna.
Men vad händer om en grupp söker från år till år och ingen har sett dem?
– Man fasar för att det händer, så ska det inte vara, säger Jochum Landin, som anser att referensgruppens begränsade resurser är ett problem men har svårt att se någon alternativ lösning:
– Där kan man vara hur självkritisk som helst, men det är en resursfråga.
Grupper som riskerar sänkning av ett årligt produktionsbidrag varnas innan beslutet fattas. Om nya omständigheter kommer fram kan sänkningen förändras.
Jochum Landin betonar att han uttalar sig generellt, men säger att han kan se ett demokratiproblem i om namnlistor skulle styra bidragsgivningen: flest vänner vinner.
– Men vi försöker alltid lyssna på argument, det är ju mycket allvarliga saker det här handlar om.
LÄNKAR
Nummers artikel om kritik mot Kulturrådet
Kulturrådets senaste bidragsbeslut
Nummers recension av Teater Pugilists pjäs Social bandit
Loading ...
