Debatten kring Stockholms stads förslag till nytt stödsystem för kulturområdet fortsätter. Hård kritik riktades under våren mot chefen för den kulturstrategiska avdelningen vid kulturförvaltningen, Patrik Liljegren, för att försöka kuppa igenom förslaget utan att lyssna till berörda parter. Stockholms stads kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP), som gett uppdraget att utreda och förslå ett nytt system för bidrag till det fria kulturlivet, backade precis innan sommaruppehållet och gick med på en remissomgång. Först den 30 augusti presenterade så Liljegren sitt förslag, och remissinstanserna fick bara en månad på sig att komma med synpunkter.
Kritiken mot kulturstödsförslaget är i remissvaren fortsatt skarp. Nummer ringde upp Dramatikerförbundets direktör Susin Lindblom, som anser att det får mycket negativa följder på teaterområdet.
– Som det står i förslaget blir det rent absurda konsekvenser. Som att man måste redovisa vad pjäsen, som kanske ännu inte är beställd, exakt ska innehålla. Och sedan bedömas utifrån angelägenhetsgrad, aktualitet och andra kriterier. Det är som om man skulle säga till Marie-Louise Ekman att i detalj redovisa innehållet i varenda uppsättning på Dramaten den kommande säsongen.
Den armslängds avstånd man pratar om mellan konstnärlig verksamhet och politikerna försvinner?
– Ja, det blir väldigt nära politisk styrning. Man verkar leta efter möjligheter att dra mot projekt och event, som innebär att kulturförvaltningen får ett större inflytande över innehållet. Det känns som att de har en längtan efter det.
Men man öppnar i förslaget upp för treåriga stöd?
– Vilket bara betyder att en grupp ska lägga en treårsplan för sitt program. Man kan inte bara titta på en detaljbeskrivning. Och jag förstår inte hur Stockholms stad ska utvärdera detta utan att bygga upp en gigantisk byråkrati.
– Därtill kräver man att grupperna ska skärpa sin kompetens i ekonomi och marknadsföring. När det reella läget är att man är glad om man har råd att dela en producent med någon annan. Förslaget känns verklighetsfrämmande.
Ni kritiserar också förslaget för att fördyra stadens administration?
– Ja, man föreslår att en total omvärldsanalys görs, att tjänstemän ser och utvärderar all kulturverksamhet i Stockholm varje år. Vad kostar det?
Ni saknar i förslaget en strategi för Stadens kulturlokaler?
– Kontoriseringen och kommersialiseringen av många gånger attraktiva kulturlokaler stoppar man inte om man inte bestämmer sig för att stötta dem ordentligt. Hade man till exempel velat rädda Vasateatern måste man göra något.
Man vill att teatrarna hyr ut sina lokaler och samarbetar med andra för att den vägen sänka hyreskostnaderna…
– Talar man med teatrarna så har de redan en utåtriktad barn- och ungdomsverksamhet dagtid, man har repetitioner, man hyr ut… Förslaget är ett luftslott.
Behöver det nuvarande stödsystemet förändras?
– Det finns saker att förbättra vad gäller långsiktigheten i stöden, hur man använder konstnärliga referensgrupper. Men vi tycker att när Stockholms befolkning ökar kraftigt så måste man tala ekonomi. Mer befolkning ger större skatteintäkter, men förslaget nämner inte någon ekonomisk förstärkning.
– Det fria teaterlivet har stor betydelse för återväxten i teaterlivet som helhet. Institutioner och fria grupper korsbefruktar varandra. Det här förslaget är ett dråpslag mot en sådan kulturpolitik.
Beslut om förslaget fattas vid kulturnämndens sammanträde den 8 november. Enligt förslagets tidsplan ska det nya stödsystemet vara genomfört från 2013.
Tidigare om frigruppslivet på Nummer hösten 2010/våren 2011
Bristande dialog ger inkonsekvent bidragsfördelning till fria teaterlivet Kärleksbrev till frigrupperna
”Tillfällig teater kanske den enda möjligheten”
<A href='Fria teatern och BUS får kraftigt minskade bidrag
Fria teatergrupper lågprioriteras 2011
Köldknäppsrisk i frigruppsvärlden
Danslivet 2011: Färre får mer
Färre fasta jobb för scenkonsten
Loading ...
