Det är tio minuter kvar till första uppträdandet. Mycket folk har samlats. Dagen är solig och folk verkar ha en bra rytm i kroppen. Ljusteknikern gör sina sista korrigeringar, dansare, jonglörer, skådespelare värmer upp med stretching och koncentration. Hip hoparna dricker öl i logen.
Orosmoln
Plötsligt slår mig något i ansiktet. Jag tittar upp och ser att svarta moln har susat in över oss. Det betyder otur, riktigt stor otur eftersom scenen är utomhus. Detta kanske låter sinnesjukt – att man har en utomhusscen efter en sommar som denna. Ja, i Sverige kanske, men nu är vi i Hannover. På världsutställningen och där kan det väl inte vara dåligt väder. Efter en minut vräker det ner vatten från himlen och den väntande publiken har fått liv. Åskådarna tränger ihop sig under den svenska paviljongens parasoller medan tekniker, dj’s, arrangörer och paviljongens värdinnor springer runt och drar plastpåsar över all utrustning. Anders Wendin, som är producent för kvällens arrangemang, tar mentalt ny sats och lägger om hela programmet efter vilka som inte är beroende av torr dansmatta. Den kvinnliga ljusteknikern ställer på femton minuter om hela ljussättningen. Någon snor snabbt åt sig mikrofonen och uppmanar publiken att inte ge upp. Hip hoparna sitter fortfarande i logen och dricker öl, helt oberörda.
Total humor
En timme för sent kommer Svenska Institutets show av ung, svensk scenkonst igång. Det blir en skönt rörig blandning där varje nummer har sin ”edge” och faktiskt ger en bild av hur mångfacetterat Sverige kan vara. Teater Salieri kör i aggressiv och speedad stil ett stycke på svenska. Marta Oldenburg dammsuger av sig kläderna i en orientaliskt inspirerad show. Nummers dansskribent Mårten Spångberg gör en modern dans efter Neil Armstrongs koreografi. Dansen börjar på första trappsteget på stegen ifrån rymdraketen och slutar med att Mårten isället för att vifta med amerikansk flagga slår ett golfslag i slow motion. ”A giant step for mankind” och total humor.
Avundsvärda steg
Patrik Arve lirar ett par tracks tillsammans med DJ Bruce Leenus som spelar Pugh Rogefeldt för tyskarna som ser lite skeva ut i ansiktet när de inte helt greppar lyriken. Nästa fixpunkt är de svenska breakdansmästarna Moves Per Minute som här är en del av Riksteatern/JAM’s showcase. De avverkar headspins och windmills så att publiken häpnar. Några familjer har väntat länge för att få se MPM. Deras ungar försöker titta noga på fötterna för att kunna sno några ”moves”. Allt är som det skall i breakdancevärlden.
Hetsig Phonetik
Vid tolvtiden har MC’n Phonetik och DJ System från Umeå slitit sig ifrån logen och kommer skrattandes ut på scen. Scenen får liv och Phonetik freestylar hetsigt i en hel timme. Hans lyrik är halsbrytande snabb och vig. Någonstans halvvägs tar hans improviserande freestyle ett språng neråt i tungsinne. Hans lyrik blir arg och sarkastisk. Publiken garvar trots att han ”dissar” Expo 2000, den kommersiella världen, förljugenhet och till sist även Svenska paviljongen som är värdar ikväll. Efter tjugo minuter i Melankolia är det inte längre rap utan har svängt över till ett Spoken Word-uppträdande. Phonetik blir argare och pratar bara i takt till rytmen. När jag sneglar på Hans Wärn, som är Svenska Paviljongens ansvarige, så ser han helt cool ut. Kanske förstår han värdet av att våga presentera andra delar av Sverige än den välpolerade bilden av en nation med framstående teknik. Hur som helst så blir Phonetiks vassa ord förmodligen det enda revolutionära inslaget på världsutställningen år 2000.
Loading ...
