Kulturtidskrifter i vårskrud

”Frakcija” heter årets coolaste teatertidskrift – näst efter ”Nummer”, förstås (red. anm.). Äntligen en ”blaska” som är mer än sympatisk läsning för teaterälskare och forum för inbördes beundran.
Från redaktionen i Zagreb bevakas trender och nyskapande inom samtida scenkonst. I synnerhet genom lite större essäer, men här finns också plats för insiktsfulla läsningar av historien med det positiva att återblickar är ett sätt att förstå nuet, inte dået. Här finns inga av de vanligen så totalytliga intervjuerna med skådespelare och regissörer som bara pratar om sig själva och sina trauman, utan sida vid sida ligger hardcore-texter som anfaller teatern öppet och engagerat.
Chefredaktören Sergej Pristas har genom många års kringflackande på festivaler och dylikt kopplat till sig skribenter av högsta klass och får dem dessutom att skriva om teman som är verkligt aktuella. Det senaste numret fokuserar på vad som kallats ikonoklastisk teater, med texter som tar upp grupper så som ”Forced Entertainment” och ”Bak-truppen”, liksom relationer mellan mainstream och den scenkonst som skapas i Europas marginaler. Naturligtvis är teaterkonst från Europas östligare länder en viktig del, men det blir sällan internt eller känslosamt. Läsaren får istället ta del av politiska och sociala faktum genom texter som ofta är kritiska mot interkulturalitet och den plats konst från det så kallade Östeuropa har tilldelats.
Under 1998 samarbetade Frakcija med Interkult i samband med seminariet ”Landscape X” som hölls i Stockholm men samarbetet tycks inte ha fortsatt, och det är synd då det är svårt att hitta tidskriften i Sverige som numera publiceras helt på Engelska. Att tidningen dessutom är snygg och blir till en politiskt korrekt multikulturell gest på glasbordet i vardagsrummet är bra ett plus.