Shakespeare eller Marlowe?
– Shakespeare har ju ett mer omfattande livsverk men Christopher Marlowe står sig rätt bra. Han var ju bara tjugonio när han dog, blev mördad till och med, och hade fem pjäser bakom sig. Men framför allt är han djärvare än Shakespeare, mer radikal i sin människo- och könsrollsuppfattning.
Du hittade själv pjäsen och tyckte att den var angelägen, varför är den det?
– Edvard II är ju kung och gift med en kvinna, men så har han en älskare. Som är mer än bara en toyboy. Den älskaren får makt i samhället. I arbetet har vi resonerat kring vad sådant betyder. Homofobi handlar om att ordningen ruckas, inte att man är rädd för homosexuella. Det är fascinerande att den samhälleliga moralen fortfarande kräver hyckleri – som idag när det kom fram att den här moraliske New York-guvernören varit med prostituerade, och han fick stå i tv med sin hustru och göra avbön. Den fundamentala treenigheten är fortfarande familj, kyrka och stat, och det är svårt att skapa ett samhälle som är så gränslöst som vi människor egentligen är. Mycket av det vi gör för att förändra är bara skrap på ytan, samhället är fortfarande konservativt.
Edvard den andre är den tredje elisabetanska pjäsen på ganska kort tid för dig. Vad är det med den tiden och dig?
– Jag tror att den elisabetanska epoken passar mig som skådespelare. Det är breda penseldrag i personteckningarna. Det är liv och död och på allvar. Inte något naturalistiskt plock. Och det liknar det jag gör när jag sjunger, att göra allting fullt ut. Passion helt enkelt.
Hur är det att jobba med Suzanne Osten igen?
– Det är fantastiskt. Det är tjugo år sedan vi gjorde teater ihop. Då var det I lusthuset som faktiskt har vissa beröringspunkter med Edvard den andre. Suzanne är provocerande som regissör, en håll-i-hatten-kvinna, och man får fajtas med henne men blir också bejakad när man har idéer som är bra. Det är ju härligt att återse en person man älskat så länge.
Hon har skvallrat om ett fantastiskt scenrum – kan du skvallra vidare?
– Det är ju tystnadsplikt kring de där grejerna. Men det är ett av de mest spektakulära rum jag jobbat i. Det är som att gå på tivoli. Eller nej, det är en resa. Man kan se pjäsen bara för att få se rummet.
FAKTA
William Shakespeare och Christopher Marlowe verkade båda under den elisabetanska epoken, slutet av femtonhundratalet i England, då man hämtade inspiration från både medeltidens teaterformer och renässansens drama. Rikard Woolf har spelat i Shakespearespjäser som Richard III, Stormen och En midsommarnattsdröm, och har nu själv hittat och fastnat för Marlowes Edvard den andre.
Loading ...
