Pippi är ett mycket tittarvänligt verk, första akten är ett pärlband av välbekanta Pippiscenerna till illustrerande musik, nyskriven av Stefan Nilsson och Georg Riedel. Färgglada kulisser matchas av fantasifulla dräkter och massor av dans. Mitt i detta vimmel ses Pippi själv, gestaltad av Anna Valev som verkligen försöker ge den klippdockstunna gestalten en gnutta mänsklighet – och av Marie Lindqvist som gör sin Pippi till ett spralligt energiknippe.
Men det är i akt två som Isberg börjar skapa sin egen Pippihistoria, vilket leder till att musiken upphör att vara illustrerande och blir självständigt berättande. Den inledande scenen, verkets vackraste, är ett magiskt Hollywoodinspirerat undervattenslandskap. Resten av akten är en vällustig lek med drömmen om Söderhavet. Pippis pappa, Kapten Efraim Långstrump – i Andrey Leonovitch busigt majestätiska tolkning en riktig ”drömpappa” – är navet i akten som återspeglar Isbergs syn på Pippi som det ensamma barnet som återfinner sin far. Duetterna mellan Pippi och Pappa Långstrump fångar på ett gripande sätt såväl närheten som avståndet mellan två personer som länge varit åtskilda. Detta tema förstärks av att även Herr Nilson, skickligt gestaltad av den unge danseleven Rufus Blad, möter sina släktingar i en streetdance inspirerad scen.
Loading ...
