Historien om Kurts klassmässiga underlägsenhetskänslor och revansch i superhjältetrikå har blivit en föreställning med mycket slapstick. Den truckförande stormustaschen – läpplösskägget på Björn Löfgren är i klädhängarformat – provar läkaryrket som framgångsmetod.
Ett parti i föreställningen som med skräckblandad förtjusning tas emot av den yngsta publiken, eftersom de får plåster i ansiktet. Men pjäsens höjdpunkt är förstås när Kurt och mångförslagne sonen Bud ska dammsuga hela Tyskland.
Det är i dammsugarscenerna som slapsticken blommar ut som mest och bäst. Björn Löfgren och Ann Katrin Andréasson – bland annat som skeptiskt lojala hustrun Annelise – står stadigt i en rullande tillvaro. Men Henrik Bergström är komiskt briljant, en sammanbindande vältajmad joker genom alla episoderna, med mängder av snabba roll- och tillhörande dialektbyten. Förutom Bud är han polis, snobbig doktor, psykiatriker, Kurts ständiga sidekick Gunnar, samt polsk truckförare från Gdansk.
Sören Brunes har dessutom gjort en scenografi passande för en truckförarhistoria med många vändningar. Trucken är allt, och allt är trucken: fängelse, båt och hem. Det är bara dammsugaren som är sig själv, men den duger förstås också som paddel och kikare.
Sammantaget lyckas Teater 23s Kurtuppsättning i egen rätt skapa samma varmt underskruvade, kloktokiga effekt som böckerna. Det är kort sagt väldigt kul för både stora och små.