Teaterrummet är mörkt och grottliknande med publik på två sidor om en arena. Längs väggarna antyds träd. På scenen ligger högar med skor. Det är natt. Lova ligger på en kulle och vrider sig. Hon har förlorat förmågan att gå. Den svårt mobbade Elliot har lurat ut henne i skogen. Lova är hans värsta plågoande. Han har beslutat sig för att hämnas.
De konfronterar varandra. Offer och förövare byter roller gång på gång. Lova och Elliot hör skrik, rop och ljud som av stridslarm. Starka strålkastare sveper över gläntan. Vare sig det händer på riktigt eller i deras fantasi blir de vettskrämda. Före föreställningen varnas publiken för höga ljud och andra otäckheter, men det är inte så farligt med det. Mer skrämmande är i stället Lovas grymhet mot Elliot och de kränkningar hon och de andra i klassen har utsatt honom för.
Mala Kyndels träffsäkra gestaltning av Lova visar fram den där hårda tjejen vi alla har träffat. Antingen har vi varit hennes offer eller också hennes medbrottslingar. Några få av oss har lyckats hejda hennes framfart. Josef Törner å sin sida är mer än trovärdig som mobbingoffret Elliot. Han är den där mesiga, mjuka killen som inte slåss och som drar på sig stryk och förakt bara genom sitt sätt att vara. Nu har han kommit till en punkt där det inte kan bli värre.
I Mattias Anderssons originalmanus spelas de båda rollerna av män. Att som här låta dem spelas av en man och en kvinna gör knappast saken sämre. Föreställningen känns mycket ärlig. Att döma av publiksamtalet efter premiären, med högstadieelever i publiken, ger den upphov till reflektioner kring mobbningens mekanismer, åskådarrollen och hur mobbning kan hejdas. Referensklasser från högstadiet har deltagit i pjäsvalet. Föreställningen spelas både offentligt och för skolor. Också vuxna har stort utbyte av den.
Loading ...
