Kvinnorna vi blundar förElin Lundgren ställer kvinnor på ett torg i den första delen av sin performance Back in baby's arms som sätter fokus på misshandlade kvinnor.
Fördjupning [2008-10-09]

Kvinnorna vi blundar för

INTERVJU. Malmöbaserade Lilith Performance Studio lyfter frågan om misshandlade kvinnor i nya verket Back in baby's arms. Nummer ringde upp konstnärliga ledaren Elin Lundgren som tänker placera 100 kvinnor bland flanörerna på Gustav Adolfs torg.

100 kvinnor mellan 8 och 70 år. Alla sminkade med allt från ett bleknat ärr till brännmärken av cigaretter eller strypmärken på halsen. Det är inte en skräckfilm, snarare något närmare verkligheten.
   Lilith Performance Studios grundare och konstnärliga ledare Elin Lundgren vill uppmärksamma misshandlade kvinnors situation och gör det stilla och tyst på Gustav Adolfs torg i Malmö en lördagseftermiddag i oktober i performanceinstallationen Back in baby’s arms.


På lördag klockan 14.00 låter du 100 kvinnor stiga av bussar och ställa sig på ett torg. Varför har du valt den här formen för att ta upp frågan om misshandel?
   – Jag vill att det ska vara ett levande konstverk. En scenbild i staden. Sedan är det skillnad på att möta ett konstverk spontant mitt på dagen i stället för något man planerat in och på kvällstid. Jag vill skapa den närmast surrealistiska bilden av något de flesta av oss blundar för.


Så varför blundar vi?
   – Varför gör man det i krigssituationer eller när man ser svältande barn på tv? Jag tror att människor är rädda för att veta, och osäkra på om man får ta så mycket plats i en annan människas liv att man frågar. Sedan är det klart att det finns vissa som ser och agerar. Men tänk dig en arbetsplats med 100 anställda – alla vet att någon dricker för mycket men hur många går in och gör något åt det?


När jag fick en blåtira och åkte till sjukhuset för att kolla eventuell hjärnskakning fick jag väldigt många frågor om huruvida jag hade blivit slagen av min man. Så var det inte, men de var inte rädda för att fråga.
   – Det visar ju på en enorm medmänsklighet av läkarna! Och det finns ju ett så stort mörkertal av misshandlade kvinnor som säger att de föll av hästen eller trillade i trappan. Jag menar att det här är ett större samhälleligt problem: inte gick jag fram till den uppenbart misshandlade kvinnan på stan och undrade om jag kunde hjälpa henne.


Är det därför du gör din performance?
   – Jag ville inte alls diskutera det från början. Jag ville göra något roligt. Men det är ju kring oss hela tiden. Och jag kom att tänka på mig och en kompis som när vi var tio år brukade sminka oss till misshandlade och sedan gick vi på Fleminggatan och Hantverkargatan i Stockholm för att få uppmärksamhet.


Hur tror du att folk omkring kommer att reagera på torget på lördag?
   – Jag tror att det blir reaktioner, att folk kommer att stanna upp och tänka. Men mitt primära mål är att skapa ett konstverk. Jag vet inte hur kvinnorna kommer att reagera om någon vill prata med dem. Jag vill inte att folk ska interagera i det här verket.


Hur känns det nu bara dagar innan performancen ska ske?
   – Just nu är jag nervös över det logistiska. Jag har en bild av hur det ska se ut och fungera men jag vet ju inte hur det kommer att bli. Men jag går också runt och är lite av ett känslomonster. Jag har läst så mycket på internet om ämnet och är fortfarande chockad över hur mycket bilder som finns, och över hur många som känner någon som varit med om att bli misshandlad.


 


FAKTA
Performanceinstallationen sker på lördag 14.00 på Gustav Adolfs torg i Malmö. Det är första delen av två i Back in baby’s arms. Den andra delen blir en videoinstallation som kommer att visas senare. Titeln på verket kommer från Patsy Clines låt med samma namn från 1963. Cline var misshandlad av sin man.


LÄNK
Lilith Performance Studio



Astrid Claeson


Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare