På antiken delade man upp dramatiken i tragedier, komedier och satyrspel. I tragedier dog folk, i komedier fick de leva. Satyrspelen var mest trams. Aristofanes har gjort sig känd för eftervärlden som en av antikens bästa komediförfattare och Lysistrate har levt kvar som en av hans främsta. Egentligen har pjäsen en underlig intrig, med kvinnor som sexstrejkar för att få stopp på trojanska kriget, men den kan ursäktas med att den är en antik klassiker. Idag har vi lite högre krav på komedier.
På pappret ser danska Vivian Nielsen också ut att ha gjort en rätt fyndig 2000-talsuppdatering av den antika komedin, men dessvärre blir den bara till en tramsig show på Stockholms stadsteater.
Greppet med en åttahövdad, kvinnlig ensemble som dubblerar rollerna genom att göra varsin man och varsin kvinna är, om än inte nyskapande så i alla fall lite dramaturgiskt intressant. Trots detta levereras kvällens höjdpunkter snarare av Claire Wikholms östermalmiga, blåhåriga ”svärmor” än någon av byxrollerna.
Kriget handlar i denna version om Öresundsbron och ”krigarmännen” är politiker med flera som också är medlemmar av en hemlig mansloge. Här korsar kvinnorna sina ben för att tillskansa sig mer makt i form av fler beslutsfattande positioner i samhället. Iwa Bomans Charlotte är den moderna Lysistraterollen som försöker tala allvar med sina ständigt knullsugna medsystrar. Men det brännbara fnissas bort nånstans mellan dansade showstoppers och svajande dildos i Ronny Danielssons uppsättning, spelad i en obestämbar, avskalad men ljusmässigt glammig scenbild.
Så även om det är en god gärning att försöka softa till feminismen med humor à la vänd på steken-effekt så funkar inte detta som politik betraktat. Och som komedi, med dagens mått mätt, är den på tok för politiskt korrekt. Skämten under bältet är mesiga för att vara 2000-tal och personligen tycker jag att en titel som rymmer ordet hämnd borde bjuda på något mer jävlar anamma än så här.
Antiknördar och andra klassikerkramare kan möjligen roas av de småfyndiga uppdateringarna och den som tror att feminister är kvinnor som hatar män får sig säkert en aha-upplevelse. Övriga kan gå och se nåt annat på teatern i höst.
Loading ...
