Under det senaste året har Maria Möller gjort det. Cecilia Frode håller på med det. Och nu är det alltså Sissela Kyles tur. Det vill säga att axla rollen som allsmäktig härskare i en egen enkvinnasshow.
Det var tänkt att revyn Sissela Kyle – Dina dagar är räknade skulle handla om döden. Men även om ämnet kommer upp vid två tillfällen upptäckte hon tack och lov under skrivandets gång att hon var alltför upptagen av att leva livet för att kunna fokusera på döden. Så den som väntar sig snaskiga bekännelser från en som förbereder sig inför slutskedet av livet har inte mycket att hämta från salongen på Rival.
Istället får vi följa med på en resa där hon berättar om sin något udda uppväxt i Partille, som hon inte tyckte var så konstig då men kanske tycker är lite konstig nu. Det är fullt ös redan från scratch när hon inledningsvis i bästa Las Vegas-stil river av sina memoarer till en rivig rockdänga, innan hon halkar in på vett och etikett-regler på teatern som är så absurda att jag tjuter av skratt.
Därefter gestaltar hon de olika spelstilar hon ägnat sig åt längs sin brokiga teaterväg, via den seriösa länsteatern in i privatteaterns glättiga fålla. I den abstrakta teatern låter hon som Sven Wollter och pratar osammanhängande och obegripligt, men också helt underbart underhållande om … en sten. Och i farsen lyckas hon helt ensam ställa till med precis den röra som brukar uppstå i farser.
Men som sig bör i en revy kommer också självklart ett och annat avslöjande. Som till exempel att vi alla ska dö. Och hur hela hennes familj kom att älska regissören Josef Fares och hans svordomar.
Andra akten håller inte lika högt tempo men är desto mer intellektuell. Hennes parodi på Mona Sahlin i synnerhet och politiken i allmänhet är fantastiskt rolig. Det är skrämmande slående när hon sedan driver gäck med rasismens okunskap och belyser det fördomsfulla vardagsvåldets ruggiga ansikte.
Och ja, det finns visst några män i denna enkvinnasshow också. Kyle har haft hjälp av den flitigt anlitade Calle Norlén med de fyndiga texterna, och på scenen dyker Sami Al Fakir upp för att förföra oss med sin bastuba mellan numren.
Men det är Kyle och ingen annan som gör showen, hon har verkligen det där lilla extra som är få förunnat. Om ett gott skratt förlänger livet kan jag räkna på en hel del dagar efter att ha sett den här föreställningen för Sissela Kyle är i sig själv en rejäl dos livselixir.
Loading ...
