Vem är duet som Elfriede Jelinek insisterande tilltalar i sitt tredje prinsessdrama Rosamunde? Mest troligt är det en självbespegling av dramatikern. ”Pennan för jag outtröttligt” pekar mot en skrivande kvinna som kämpar för erkännande, och samtidigt mot erkännandets degradering av integriteten.
Bildspråket är ibland högtidligt med citatinslag av folkviseaktig naturromantik – mycket blommor, stjärnor, hjärtan och bergstoppar. Säkerligen har fragmenten att göra med romantikernas dyrkan av den alpnatur vars turistifiering Jelinek hatar.
Just Jelineks hatiskhet är det mest tydliga temat. Man känner igen den ”rabulistiska fundamentalfeministen”, som hävdar att ”kvinnan bara låtsas slita sina bojor”. Hon som i raseri skriker ut: ”kärlek är bara en pojkdröm!”, eller ”Du kan inte frigöra dig från formen!”, det sistnämnda nog en kommentar till den upplösta dramastilen. Hon som hatar ”den oskyldiga schlagerfestivalen” och samhällets skenhelighet.
Det blixtrar till av humoristiska Jelinekismer: leendet som egentligen är rynkor fastän ”jag använt den där krämen”. Men ”hatet som slår rot i mitt hjärta slår inte andra, det slår mig” är ett ganska gripande yttrande om det är självbiografiskt.
Som en skugga ur dödsriket träder Petra Fransson fram i produktionsgruppen Avdelning 14:s iscensättning av Jelineks text. Med bronsfärgat ansikte framstår hon som en levande staty, och tack vare frisyren som en yngre kopia av Jelinek.
Inledningsvis består gestaltningen bara av ytterst begränsat minspel och små betoningar. Så småningom blir det mera kropp som ordens kraftkälla. Vid ett bakbord med två alper av deg blandar skådespelaren bakpulver, karamellfärg och diskmedel, och lagom till rollfigurens raseriutbrott spyr vulkanerna ut sin kemiska lava. Det är en lite oväntat enkel symbolik.
Franssons textsäkerhet utvecklas märkbart under föreställningens gång. Under de mest känsloladdade partierna – ordet ”haaaaaat!” med vibrato – har hon den perfekta balans mellan kyla och intensitet och den framställningskonstens auktoritet, som man förväntar sig av en skådespelare i Teatr Weimars krets.
Loading ...
