Idén är klockren. Och pjäsförslaget kom faktiskt från publiken, som sett och hört om succén i Uppsala (läs Nummers recension här). Folkteatern i Göteborg har fötterna förankrade i folkrörelsernas ”vanligt” arbetande folk och klassperspektivet som klar kompassriktning. Så var passar Gertrud Larssons Den flygande handläggaren, den absurda komedin om hur medborgarna drabbas av Försäkringskassans omorganisation, bättre än på den Röda scenen vid Olof Palmes plats?
Genom åren har här serverats många vassa kommentarer och avslöjande perspektiv på samhällets oordning. På 1970- och tidiga 80-talet sopade inte minst de snabbt skapade Kvasten-revyerna rent hus med dagsaktuella orättvisor. Associationerna är självklara och förväntningarna därmed stora när Den flygande handläggaren startar i ett revyliknande upplägg. Göran Persson – många roller är liksom händelseförloppet hämtade ur verkligheten – ger Anna Hedborg i uppdrag att utreda socialförsäkringen. Han från balkonghöjd, hon mitt bland publiken, men i fullt samförstånd om behovet av åtstramningar gentemot välfärdsparasiterna.
På scenen dominerar en projektion av en kraftfull folkhemsfresk. Nils Wedels original finns hos grannen, Folkets hus. När spelet och omorganisationen börjar tynar konstverket bort i ämbetsverkets trista paneler. Dessvärre sker detsamma med spelet. Det gror ihop i en seg massa. Hur än skådespelarna ilar fram med pärmar och repliker saknar porträtten av de verkliga maktpersonerna udd. Och de drabbade glider snabbt förbi. Historien känns gammal och färdigtuggad och Natalie Ringlers regi lyckas inte lyfta fram någon dynamik. Det är väsensskilt från hennes spännande uppsättning av Två fattiga rumäner som talar polska på Folkteaterns lilla scen för ett par år sedan.
I andra akten är formen mer upplöst, perspektivet koncentreras kring handläggaren Marianne, som Elisabeth Göransson personifierar på djupet. Men även här saknas explosiviteten i förvandlingen från luttrad medarbetare till modig superhjälte. Den heta vrede som åkallas manifesteras bäst i en suggestiv scenbild med rörliga projektioner. Och falluckan för de onda.
Sammantaget blir det mesta bekvämt igenkännande. Det bränns för lite. Har vi vant oss vid att människor drabbas av myndigheternas nya regler? Jag önskar att Folkteatern kunde sätta blåslampan på vad som därför händer NU!
Loading ...
