Avgångne Teater Halland-chefen Stefan Ridell tackar för sig genom att dramatisera Ivar Lo-Johanssons novell På ålderdomshemmet. Uppsättningen tycks själv lida lite av
ålderdomssvaghet, eftersom tempot är väldigt långsamt. Den vacklar också mellan tonfallen, från Lo-Johanssons indignation till Teater Hallands eget stuk av morbid fars.
Historien handlar om ett fall av klumpigt utförd eutanasi på femtiotalet, som Lo-Johansson (vars namn skrivits fel i Teater Hallands programblad) på karaktäristiskt vis kopplar samman med moderniseringens auktoritära effektivitetstänkande. Mot slutet blir berättelsen, som inte är starkare i teaterform än att den måste ha en stödjande inspelad berättarröst, mera rättegångsdrama än tragikomedi i vårdmiljö.
Petter Heldt spelar ut som retorisk advokat, som försöker få ålderdomshemmets föreståndarinna (Lola Ewerlund) frikänd från mordåtal. I små intermezzon stapplar samme skådespelare runt scenen som senil åldring i commediamask och långkalsonger: en nostalgisk påminnelse om svunna storhetstider på Teater Halland.
Bygdegårdsteater är ett koncept som utvecklats av Ridell, enligt egen uppgift ett mycket framgångsrikt sätt att nå teaterovana målgrupper på landsbygden. Och visst verkar publiken engagera sig i både historien och de agerande. Främst kanske i de lokala amatörer som gör biroller. Men det säger också något om uppsättningens komiska kvaliteter att den kraftigaste skrattsalvan kommer när premiärkvällens bygdegårdsföreståndare efter applådtacket meddelar att hon glömt sätta på kaffet.