Längtan från småstanSmåstadsbortlängtan i Västerås. Ulrika Ellemark, Cicilia Sedvall, i bakgrunden Harald Lönnbro och Andreas Kullberg, i Mitt hjärta stannar här på Teater Västmanland.
Recensioner [2011-01-25]

Längtan från småstan

Mitt hjärta stannar här av Emma Broström
Scen: Teater Västmanland
Ort: Västmanland
Regi: Kajsa Isakson
Scenografi: Fridjon Rafnsson
Ljus: Christer Billström
Kostym: Lena Lindgren
Medverkande: Jamil Drissi, Ulrika Ellemark, Anna Fahlstedt, Harad Lönnbro, Bodil Malmberg med flera
Länk: Teater Västmanland


RECENSION/TEATER. Stanna eller lämna? I skuggan av Aseatornet utspelar sig Emma Broströms nyskrivna pjäs Mitt hjärta stannar här. Anna Hedelius går på Kajsa Isaksons uppsättning på Teater Västmanland, minns sin uppväxt i arbetarstaden Västerås och får blandande känslor.

Har en stad en själ? Västeråssjälen består i så fall av Aseas tegelväggar och en längtan bort. Att bli kvar eller inte, det är frågan varje västeråsare någon gång brottas med.
   Emma Broströms generationskrönika om en grupp skolkamrater och deras familjer har ett Anton Tjechovskt anslag. Längtan till världen utanför finns där, liksom den polycentriska kören av röster.


Som gammal västeråsare känner jag väl igen mig i Märits (Anna Fahlstedt) och Ellens (Ulrika Ellemark) lust att vilja åla sig ur staden som en alltför trång studentklänning omedelbart efter sista glaset examenschampagne.
   Men jag känner också igen känslan av att till viss del skämmas för driften att lämna, att vara en av dem som bär på en ambition och drivkraft som inte nödvändigtvis går att ranka som en klassfråga.


Den känslan har Emma Broström, regissören Kajsa Isakson och ensemblen fångat väl. Mitt hjärta stannar här handlar om valet mellan att bli vid sin läst eller utmana det okända, men också förlora något på vägen. 


Längtan bort bär de alla, men olika synligt – Tomas Tjernelds Antonio, italiensk arbetare med ryggen lika stolt som förstörd, Anna Fahlstedts driftiga Märit som gör slag i saken och blir utrikeskorrespondent, Harald Lönnbros böjda Benke, vars största arv efter sin far ligger i en alltmer uppenbar alkoholism, och Jamil Drissis oförlöste Franco som försöker balansera mellan egna begär och det ansvar han känner för den invandrade fadern.


Mitt hjärta stannar här är förstås en systerpjäs till Mig äger ingen, Emma Broströms dramatisering av Åsa Linderborgs roman, som spelades och gjorde succé på samma scen för ett par år sedan. I jämförelse med den står Broströms nyskrivna pjäs sig slätt.
   I kavalkaden av scener och sånger (signerade Andreas Kullberg) saknar jag den fördjupade personteckningen, men funderar samtidigt på om det till synes vårdslösa svepandet genom berättelsen är ett medvetet grepp. Kanske är det inte meningen att karaktärerna ska bli till något annat än klichéer och behållare för vår egen längtan. Vare sig det är från Västerås eller från någon annan småstad vi längtar.

Anna Hedelius

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare