I torsdags visade SVT dokumentären Vägen till Malexander. Där avböjde dramatikern Lars Norén att svara på frågor om uppsättningen Sju Tre och dess eventuella betydelse för att Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöv kunde genomföra den rånarturné som avslutades med polismorden i Malexander. I pjäsen agerade Tony Olsson, Andreas Axelsson var inhyrd som chaufför.
Noréns tystnad har mötts av kraftig kritik från bland annat tidningar och tv-tittare.
Beredd att sluta
På söndagen svarade han på kritiken från medierna i ett skriftligt uttalande till TT.
”Vad är det ni vill egentligen, ni som på ledarsidor och kulturredaktioner och nyhetsredaktioner ger utlopp för ert hat? Vill ni att jag skall upphöra som dramatiker och regissör i Sverige? – Gärna för mig”, skriver han bland annat.
”Jag har stannat på Riksteatern eftersom den har stora möjligheter och jag tycker om människorna där. Men i den stund jag känner att jag är till skada för Riksteatern och min närvaro skapar svårigheter eller förstämning bland personalen skall jag inte vara där längre”, fortsätter Norén.
Han inleder med en önskan om att detta ska vara det sista uttalande han kommer att göra offentligt om projektet Sju Tre.
Nämnde inte syfte
Lars Norén kritiserar sedan att vissa uppgifter var utelämnade i SVT-dokumentären. Bland annat att den inte tog upp syftet med projektet – ”att det ingick som ett rehabiliteringsprojekt i samarbete med Kriminalvårdsstyrelsen, Tidaholms anstaltsledning, Sveriges Television och Riksteatern och att avsikten var att skildra tillvaron på ett av våra svenska fängelser”.
Noren skriver att filmen inte nämner att fångarna var i slutet av sina straff.
”Förutsättningen för projektet var naturligtvis att vi litade på Kriminalvårdens säkerhetskontroller och riskbedömning av fångarna. Det gällde ju också vår egen säkerhet. Vi fick intrycket av att de här fångarna hade en djup och ärlig vilja att försöka lämna kriminaliteten. Jag hade inte vågat gå in på Tidaholm om jag inte litat på att det fanns en rimlig säkerhetsbedömning bakom Kriminalvårdsstyrelsens tillstyrkanden”, skriver han vidare.
Platsen ett misstag
Norén medger att det var ett misstag att inte repetera innanför fängelsets murar. Han hävdar dock att det misstaget pekar på hur omedvetna han och hans kolleger var om riskerna.
Lars Norén avslutar sitt uttalande med att uttrycka sin sorg över det som hänt: ”Min sorg och förtvivlan över det hemska som drabbat de anhöriga har jag uttryckt många gånger. Den sorgen är min. Och den kommer jag alltid att bära med mig.”