Lars Norén om fars och pingviner

Tycker du att det är någon skillnad på att regissera en barnpjäs i förhållande till en vuxenpjäs?
   –  Jag trodde det när jag började jobba, men det är det absolut inte. Men jag har en väldigt hög respekt för att spela för barn. Det är först sista veckan som jag är tillbaka i en normal regisituation.
   – Sedan har jag haft en enorm hjälp av mina skådespelare som har spelat så mycket barnteater. Och jag har lärt mig väldigt mycket av dom, så det har varit ett ovanligt kollektivt arbete den här gången.

Har ni haft någon testpublik under repetitionsarbetet och hur använder ni er i så fall av den?
   – Oh, ja. Och vi kommer att ha barn i publiken ända fram till premiären. Vi lyssnar mycket på dom. Vi vill inte skrämmas för mycket, så exempelvis har vi tagit bort mullvadens mask.

Förutom att det är lite otippat att du sätter upp en barnpjäs, så är det ju ovanligt att du iscensätter fars.
   – Ja, men det går inte att skilja på humor och allvar. Det blir väldigt tydligt här eftersom barn reagerar så spontant och direkt på föreställningen. Sen tycker jag att mina egna pjäser också innehåller väldigt mycket humor.

Barn kan ju både avbryta och tala med skådespelarna när de ser en föreställning. Är det något du oroar dig ska ske i din uppsättning?
   – Inte alls, tvärtom! Vi har till och med vänt spelet utåt i flera scener. Exempelvis så förvandlas mullvaden och blir en helt annan med person med hjälp av barnen. Han får en katharsis tack vare dem – i mullvadsbyxor!

Kan en vuxen publik lika gärna se föreställningen?
   – Ja, absolut. Jag har placerat pjäsen mitt i Göteborg. Pingvinerna, hönan och mullvaden i pjäsen kan lika gärna vara två uteliggare, en galen kvinna på en spårvagn och en gammal grinig pensionär!

Kan du själv tänka dig att skriva barnpjäser i framtiden?
   – Jag vet faktiskt inte. Jag tar en sak i sänder. Jag får göra en utvärdering efter det här, men det har varit en fantastisk uppgift – och det svåraste jag har gjort.

Vad är det svåraste med den?
   – Mest min egen inställning, att det skulle vara något speciellt att regissera en barnpjäs.

Är det också därför att barn som publik är sådana sanningssägare, att man inte kan lura dom?
   – Precis, men jag har inte försökt att lura dom! Det gör jag inte med min andra publik heller. Tvärtom, så försöker jag alltid att ta bort så mycket förföriska saker som möjligt. Som musik, suggestion och vackra kläder. Så det är inte där det ligger. Jag hade bara fått för mig att man måste vara mycket mer tydlig och pedagogisk med barnteater. Men allt det där har jag släppt nu.

Pingviner kan inte baka ostkaka har premiär på Folkteatern i Göteborg, Vita scenen, lördag 26  februari. Föreställningen vänder sig till barn i åldrarna 4 – 9 år. Läs mer