Det blir inte mycket åka av i den rullande genusdiskussionen Djävlar på hjul. På bild: Nina Jeppsson och Mia Höglund-Melin. Foto: Ola Kjelbye
Recensioner [2013-02-24]

Låst och löst på rullskridskor

Djävlar på hjul av Malin Stenberg och Lucas Svensson
Scen: Nya Studion, Göteborgs stadsteater
Ort: Göteborg
Regi: Malin Stenberg
Koreografi: Örjan Andersson
Scenografi: Alexander Tarragüel Rubio
Kostym: Heidi Saikkonen
Ljus: Max Mitle
Mask och peruk: Anna Lilja
Skådespelare: Gustav Ekman Mellbin, Mia Höglund-Melin, Nina Jeppsson, Johan Karlberg, Mattias Nordkvist, Amelie Thorén, Richard Turpin
DJ: Sonja Berggren
Länk: Göteborgs stadsteater


RECENSION/TEATER. Malin Stenberg vill tuffa till genusdebatten på Göteborgs stadsteater med hjälp av rullskridskor. Men Djävlar på hjul har svårt att hitta rätta farten, tycker Lis Hellström Sveningson.

I programbladet till Djävlar på hjul på Göteborgs stadsteater finns en beskrivning av roller derby. Det är en fullkontaktsport på rullskridskor, född i USA under 1930-talet, lär jag mig. Utövarna är kvinnor och under 1970-talet utvecklades sporten till en undergroundrörelse. Aggressiv pondus och attack handlar det, enligt reglerna om. Som gjort för den som vill hotta upp genusdiskussionen. Det vill dramatikern och regissören Malin Stenberg. Men så mycket åka av blir det inte i uppsättningen på Nya Studion.

Visst är det brötigt och groteskt – roller derby hämtar näríng ur populärkulturen. Alexander Tarragüel Rubios scenbild är inspirerad av flipperspelet och kulans hinder är här öar på scengolvet. Det snurrar och plingar, DJ Sonja Berggren fyller på i framkanten av scenen. Mot fonden noteras spelen och där härskar speldjävulen själv, Richard Turpin, röd som fan i den interaktiva videoinspelningen.

Övriga rollgalleriet är en rad stereotyper – några amerikaner ett halvsekel tillbaka, en sovjetiskt flyghäxa från samma tid samt en nutida manlig genusforskare. Emellanåt drar kvinnorna på rullskridskorna.

Problemet är att alla sprattlar i de låsta rollerna. Stenberg, i samarbete med Lucas Svensson, avser förstås att skruva till dem, men skruvstädet biter inte. Den absurda satiren hänger löst och sladdrar.

Därför blir det Amelie Thorén i rollen som den perfekta hemmafrun, hon som kommit över receptet på den ultimata Thank’s giving-kalkonen, som kammar hem flest poäng. För att hon är så bra och på pricken, precis som den klänning Heidi Saikkonens klätt henne i.

Mia Höglund-Melins luttrat gravida förblir just luttrad. Gustav Ekman Mellbins genusforskare har fastnat i Simone de Beauvoir och kan inte bestämma sig för hur han själv ska ha det med könet. Mattias Nordkvists cowboy fastnar i gylfen men blir av med snoppen. Johan Karlberg får befästa manlig pöspunka dubbelt upp, som snut och indianhövding medan Nina Jeppssons kommunistiska flygaress blir mest en krumelur.

Stenberg och Svensson har svårt att få till ett slut, det indikerar problemen. Kanske handlar det om skridskorna, det är svårare än man tror att rulla runt på dem. Det syns tyvärr.

Lis Hellström Sveningson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (7 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare