1986 uruppfördes Kristina Lugns debutpjäs När det utbröt panik i det kollektiva omedvetna på Dramaten. Nu 23 år senare när fria gruppen Teater Referens har grävt fram pjäsen igen har Kristina Lugn hunnit bli både folkkär och akademiledamot.
Lugns text projicerar jungianskt arketypiska könsroller mot en matta av ångest, död och humor. I dramat finns många av de teman som sedan ska komma att utvecklas i författarskapet, och även karaktärer som Solveig Fuskmocka går igen i de senare pjäserna.
Lugns teknik att spränga in små lyriska passager och blanda upp absurda inslag med vardagsmarkörer som leverpastej och hamburgare fångas fint av ensemblen.
På det konvalescenthem där pjäsen utspelas är jämställdhet ett främmande ord. Marlene Jonssons Solveig gläder sig åt att bli slagen av häradsbetäckaren Harald (Stefan Skärlund), vars fru Lillemor (Sara Bergsmark) tröstas av den tafatte Clemens (Magnus Lantz). Men hon behöver egentligen inte tröstas, med ett skotthål i hjärtat kan ingenting såra konstaterar hon torrt.
Ur den svarta humorn växer döden fram som en befrielse från strukturell underordning av sorgsna mammor.
Teater Referens lägger sig med Björn Dahlmans regi nära texten och spelar den säkert men inte särskilt utmanande. Jag önskar att man i högre grad hade vågat ta fasta på Lugns kreativa förhållande till språket och kanske låtit kreativiteten smitta av sig ännu mer på ensemblen.
Som när döttrarna Edith (Malin Tengvard) och Pamela (Emelie Carlsson) beskriver de sorgsna kvinnorna vid sjön på ett sätt som närmast för tankarna till Gertrude Stein. Carlsson och Tengvard förmår med sina rolltolkningar fånga rytmen i Lugns språk, och då sker också något sällsamt.
När det utbröt panik i det kollektiva omedvetna blir i Teater Referens tolkning i första hand en lättsamt underhållande föreställning, och som sådan fungerar den bra. Det är roligt, habilt och övertygande. Men några nya perspektiv på den könsmaktsordning som ändå är pjäsens tema blir det inte, och jag hade gärna sett den poetiska svärtan hos Lugn i ett klarare ljus.
Loading ...
