Nyheter [2003-04-22]

Lek och raseri, Ingmar Bergmans teater 1938-2002

Under sin mer än sextio år långa karriär har Ingmar Bergman regisserat inte mindre än etthundratjugofem teateruppsättningar. Teaterkritikern Henrik Sjögren, som under många år följt Bergmans arbete, har nu sammanställt en noggrann redogörelse över detta gigantiska arbete.

Henrik Sjögrens bok är indelad i fem större avdelningar som i mer eller mindre kronologisk ordning behandlar Bergmans långa karriär – från dess inledning när han som ung och begåvad amatör verkade vid bland andra Mäster Olofs-gårdens teater och Studentteatern i Stockholm; hur han värvades till Helsingborgs Stadsteater, Malmö Stadsteater och slutligen Dramaten innan han mer eller mindre tvingades till en sex år lång exil i München som slutligen följdes av återkomsten till Dramaten i Stockholm. Fyra kapitel behandlar de författare som kommit att framstå som de centrala i Bergmans arbete: Molière, Shakespeare, Ibsen och – naturligtvis – Strindberg. Sjöberg har valt en enkel och lättöverskådlig komposition för att hantera detta oerhört omfattande material: han berättar kort om varje pjäs och uppsättning och följer sedan upp med valda citat ur recensioner. Ett antal intervjuavsnitt med Ingmar Bergman (där de båda herrarna utan att skämmas pratar om ”Ågust”, ”Dämoner” och konsekvent kallar varandra vid förnamn) interfolierar de olika avsnitten.

Imponerande arbete
Jag måste säga att Henrik Sjögren utfört ett på många sätt oerhört imponerande arbete. Jag kan till exempel inte ens tänka mig hur mycket grävande i olika arkiv som fordrats för att hitta alla gamla recensioner, programblad etc. Men nu är det här ändå ingen bok man läser från pärm till pärm – därtill är den med sina nära 450 sidor alldeles på tok för tung och monoton. Nej, Sjöbergs bok kommer nog snarare att kunna fungera som ett överskådligt standardverk; en källa att återvända till för den som behöver veta någonting om när, var eller hur det nu gick till när Bergman regisserade den eller den pjäsen. Allt finns med och är dessutom överskådligt samlat på en och samma plats. Och om man bara blundar för det ibland överdrivet panegyriska tonfallet är det här en bok som antagligen kommer att komma till stor användning under många år framöver, inte minst inom det vetenskapliga området.

Joen Gustafsson

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare