Föreställningen leker sig fram. Den börjar avväpnande med att ensemblen sjunger i foajén. Därpå leds publiken, ett par tre personer i sänder, genom en korridor full med skyltar, pilar, påståenden och frågor. Det kan handla om att lukta på ensamheten eller att svara på om det är rätt att tala om för sin partner att känslorna tagit slut.
I teaterrummet där publiken sakta droppar in leder ensemblen allsång på temat kärlek. Det här är föreställningens ömma punkt. Dras publiken med, som när jag var där, får föreställningen en extra skjuts, annars är risken att den tappar styrfart. Det musikaliska präglar sedan hela föreställningen, som är tajt och rytmiskt spelad.
De trassiga rollkaraktärerna söker sig fram mellan livets blindskär. Nymse (Susanne Hellström) bryter ihop när hon blir dumpad av Axel (Yngve Sundén). Han i sin tur både älskar och älskar henne inte. När hon håller på att hitta en ny kärlek blir han svartsjuk och tar fram kniven, tack och lov utan att regin tagit ut det till max.
Systrarna Kiss och Lis är perfekt synkade i Anna Fahlstedts och Caroline Rendahls tolkning. De törs knappt lämna sin lägenhet. Viktor (Jakob Fahlstedt) har en svår migrän som får honom att tjutande fly till ensamhet och Tjutberg (Joel Torstensson) städar, sjunger och drömmer om kärlek. Ingen av dem är någonting för världen men de längtar ändå efter det där mötet som ska förändra allt och göra livet meningsfullt.
Publiken sitter runt en halvcirkelformad spelplats med ett upphöjt podium. När skådespelarna är ur spel sätter de sig vid sidan av inom synhåll för publiken. Vid behov bidrar de med ljudeffekter eller ordlösa kommentarer till spelet.
Scenografin är befriande enkel. Det förekommer en bänk, ett trebent bord och ett antal resväskor. Små miniatyrdörrar får representera lägenhetsdörrarna i hyreshuset där alla bor. Videoanimationer, som ser ut att vara handmålade, kan visa höghus i omgivningen, fallande höstlöv eller en gardin som blåser i vinden. Fantasifulla kostymer förstärker karaktärernas förvirring.
De här figurerna behöver kärlek för att klara av att leva. Och på något underfundigt vis lyckas de ta sig ur sina ensamheter och göra kärleken till ett möjligt alternativ. Det handlar bara om att reda ut alla de där trådarna som enligt Tjutberg uppstår mellan människor.
Loading ...
