Köket är hjärtat i 2000-talens hem. Matlagningen har blivit till konst. Spanska restaurangen El Bulli ställdes till exempel ut på samtida konstutställningen Documenta i Kassel för några år sedan. Också i Lars Noréns 1950-talsplacerade genombrottspjäs Natten är dagens mor är köket samlingspunkten och i Björn Melanders nu aktuella uppsättning på Dramatens stora scen är matlagningen del av verket.
I Sören Brunes rostfria restaurangkök osar det vidbränd bacon och omelett. Det samtalas (läs skriks) över måltider (som aldrig äts) och (de obefintliga) väggarna är ingrodda av livslögner och förakt. Fondens videoprojektioner låtar dock ana att drömmen om ett liv utanför är möjlig.
Regissören Björn Melander återvänder till pjäsen han regisserade på Göteborgs stadsteater och för tv-teatern 1984. Också Örjan Ramberg gör ett återbesök. 1984 spelade han sonen Georg i Göran Graffmans uppsättning på Lilla scenen. Nu spelar han den alkoholiserade familjefadern, tillika skuldsatte källarmästaren Martin, lika ömklig som förödmjukad, lika gråtmild som elak. Ja, Natten är dagens mor har gjorts förut – många gånger – och det är fortfarande en pjäs med en text som svänger mellan bråddjup, gapskratt, dråplighet och förfärlighet. En Norénrysare med ett tema aktuellt sedan Aischylos Orestien, via William Shakespeares Hamlet till, låt oss säga, Martina Montelius förhöjda nuuniversum – den dysfunktionella familjen.
Ramberg både skåpsuper och ljuger med finkalibrerad mästerlighet; ja han gör det övertygande och storvulet. Så storvulet att han tar minst lika mycket plats på scenen som en återfallsalkoholist i ett hem; det vill säga – alldeles för mycket. Irene Lindh som mamman, stringent och rakryggad, trots långt gången sjukdom, får mindre ljus. Likaså storebrodern och homofoben, här kallad Frank (Niklas Engdahl), som mest fungerar som en ovanligt fascistisk opponent till övriga familjemedlemmar.
Lillebror, han som fyller 16 denna majdag då den raspiga köksradion rapporterar om dödsdömde Caryl Chessmans väg mot gaskammaren, heter i Melanders bearbetning Ricky och görs av Rikard Lekander till ångestdriven och trotsig upprorsmakare. Han söker och söker, han vill och vill, men stoppas, hindras, kuvas och förenas bara en gång, via jazzmusiken, i kärleksfull omfamning med brodern.
Natten är dagens mor är och förblir en klassiker. Och visst, Björn Melanders uppsättning är en utmärkt Norénlektion – drastisk, välspelad och med såväl visuella som ljudmässiga distorsioner insprängda i realismen. Men trots starka sceniska urladdningar blir uppsättningen aldrig farlig. Efter tre timmar i restaurangköket, och med en slutbild som andas hopp, känns det inte värre än efter en smått utdragen fredagsmiddag på krogen.
Loading ...
