Ring. Rrriiing. Rrrrriiiinnngg. En ilsket ringande telefon av gammal analog typ är förutsättningen för intrigbygget i kortoperan Inte alla tjuvar kommer för att stjäla som uruppfördes 1999.
Tillsammans med den nyskrivna enaktaren Lik till salu utgör den en helkväll på Norrlandsoperan med premiär den 27 september.
Båda verken baserar sig på tidiga Dario Fo-pjäser med samma namn.
– De här två pjäserna är mer besläktade med Commedia dell’Arte än de senare som är mer politiska, säger kompositören Tomas Lindahl.
Fo lockar till opera
Han tycker att nobelpristagaren Dario Fos texter lockar till musik, till opera. Men för att kunna göra opera av pjäserna har texten omarbetats kraftigt och minskats i omfång: att sjunga tar längre tid än att tala.
– De här två tidiga pjäserna kommer från improvisationstiden. Texten är mer av dagsländekaraktär, jag tror att även en talteateruppsättning skulle omarbetat dem textmässigt, säger Maria Sundqvist.
Särskilt gillar hon inledningsscenen i Inte alla tjuvar … där tjuven, hans fru, husets herre och dennes älskarinna spridda över scenens olika delar sjunger variationer på kärleksordet Amore till varandra.
– Det är opera, samtidighet, säger hon.
Svensson, Svensson vs. Faulty Towers
I Inte alla tjuvar kommer för att stjäla blir tjuven uppringd på jobbet av sin fru. Kring den ringande telefonen i det ståndsmässiga italienska hemmet spinns sedan intrigen. Men det visar sig att tjuven är den enda hederliga i sammanhanget.
Lik till salu utspelar sig i motsats till Inte alla tjuvar … i en håla någonstans på den italienska landsbygden. Titeln rymmer hela handlingen: det handlar om snålhet, snikenhet och död.
Men humorn i enaktarna skiljer sig åt: Inte alla tjuvar kommer för att stjäla är mer av komedi, Lik till salu mer av slapstickartad fars:
– Det är som att ställa Svensson, Svensson mot Pang i bygget, säger regissören Sven-Åke Gustavsson som även stod för regin i Stephen Sondheims Into the Woods på Norrlandsoperan / Profilteatern i Umeå hösten 2001.
Loading ...
