Lilith Performance Studio lägger nerLilith Performance Studios konstnärliga ledare Elin Lundgren och Petter Pettersson väljer att lägga ner verksamheten till årsskiftet. Bilden är från Turkey's nest (2009)
Nyheter [2010-06-18]

Lilith Performance Studio lägger ner

SORTI. Efter fyra år lägger Sveriges enda performancestudio ner. Hösten 2010 blir den sista för Lilith Performance Studio i Malmö, av ekonomiska skäl. Igår fick de slutgiltigt besked om att varken Region Skåne eller Malmö stad kommer att skjuta till mer pengar.

Lilith Performance Studio är Sveriges, och enligt dem själva också världens, enda i sitt slag. Här har inbjudna konstnärer fått arbeta fram performanceverk med stor konstnärlig frihet och support från studions kärna sedan 2007. Det har hunnit bli 22 soloproduktioner sedan starten och studion har varit curators för flera samarbeten, gästspel och festivaler.


Nu tvingas Lilith Performance Studio att lägga ner verksamheten av ekonomiska skäl. De första åren hette räddningen Stiftelsen Framtidens kultur och hela tiden har en dialog förts med Region Skåne, Malmö stad och med staten om hur finansieringen ska kunna lösas efter avvecklingen av Framtidens kultur. Igår kom det slutgiltiga beskedet – varken Malmö stad eller Region Skåne kan skjuta till mer pengar.
   – Vi har en jättebra budget fram till årsskiftet men efter det går det inte, nästa år fattas det 450 000 kr och vi kan inte kompromissa om den konstnärliga idén som bygger på att vi gör 6-8 verk per år, säger konstnärliga ledaren Elin Lundgren till Nummer.se. 
   – Nu räcker pengarna till max två produktioner och vi kan inte göra det vi gör för mindre pengar, då faller hela konceptet. Vi kan inte heller byta inriktning och bli en gästspelscen, för då gör vi ju inte det som vi faktiskt får bidrag för.


Statens lösning på att fånga upp sådana nyskapande riskprojekt som – likt Lilith Performance studio – har haft Stiftelsen Framtidens kultur som ekonomisk livlina, ska enligt Kulturpropositionen bli den nya fonden Kulturbryggan med 25 miljoner kronor per år att söka. Men då Kulturbryggan fortfarande är under intern beredning hos Kulturdepartementet och enligt planerna kan vara sjösatt tidigast 1 januari 2011 hamnar Lilith Performance studio i ett olyckligt glapp, eftersom de behöver säkra sin finansiering för kommande spelår redan nu.


Några sponsorer står inte heller på kö för att stödja smala projekt som performance.
   – Om vi får en sponsor handlar det om mycket små belopp, vi får max 7000 eller 10 000, det räcker ingenstans, vi är ju inget fotbollslag eller en festival som drar en stor publik där sponsorer vill synas.
   Lilith Performance studio passar å andra sidan in på flera kulturpolitiskt korrekta punkter, de som handlar om nyskapande scenkonst inte minst, men också när det kommer till internationella utbyten. Studion har tidigare fått en uppräkning av anslagen just för sin internationalisering, men skulle behöva motsvarande höjning även i år för att kunna fortsätta.
   – Vi får hoppas på att en mecenat hör av sig, säger Elin Lundgren och skrattar lite lätt ironiskt.


Elin Lundgren har verkat i Malmös scenkonstliv i nio år nu. Lilith Performancestudio är en vidareutveckling av Teater Lilith, som också drevs av henne och Petter Pettersson, och som redan från början hade ambitionen att laborera med ramarna för vad scenkonst kan vara.
   – Det är beklagligt att vi har en kulturpolitik som å ena sidan säger att det vi gör är helt unikt och viktigt men samtidigt säger att det är helt omöjligt att ge oss mer pengar. Det är som att säga ”Jaha, nu har den här eldsjälen dött, nu får vi vänta på nästa”.


I 2011 års planering fanns mer eller mindre långtgångna diskussioner om att presentera nya verk av The Icelandic Love Corporation, isländske Ragnar Kjartansson, israeliska Einat Amir samt Ming Wong från Singapore. Elin Lundgren hade också själv planerat göra ett eget verk.
   Istället blir höstens tre produktioner av Ulla von Brandenburg (Tyskland), Miwa Yanagi (Japan) och svenska Emma Pilipon de allra sista på Lilith Performance Studio.


Tidigare i Nummer om Lilith
Internationell teaterfestival i Malmö
Recension: The Church of gorgeous Taps and the Reality Show 
Recension: Dr Metabolismys for president is born 
Intervju: Lyckat år för Lilith
Recension: Irma Optimist
Intervju: Kvinnorna vi blundar för
Recension: One hour sad songs from the mouth of a self made woman
Recension: I’m crying everyones tears. King of sorrow.
Recension: Rogerdockan, Elvisdockan och Tigerman (Teater Lilith)
Recension: Röd (Teater Lilith)
Recension: Sleeping Beauty Airlines (Teater Lilith)
Intervju: Teater Lilith belyser kvinnan

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare