Allt kretsar kring de mystiska aktiviteterna inne på Mushniks blomsteraffär i de ruffigaste kvarteren i stan, där fyllgubbarna trängs bakom soptunnorna. Här slavar den tafatte och klumpige Seymour (Thomas Petersson). I affären jobbar också Audrey (Jessica Andersson), som Seymour är hemligt förälskad i. Hon dyker ständigt upp med nya blåmärken orsakade av hennes sadistiske pojkvän, tandläkaren Orin (Mikael Tornving).
På dagarna dagdrömmer båda om en bättre tillvaro. Något som kommer från oväntat håll när Seymour lyckas odla fram en synnerligen egendomlig liten växt, som han döper till Audrey 2. Problemet är bara att för att tvåan ska växa och må bra måste han göda den med blod.
Hösten kryllar av musikaler baserade på amerikanska filmer – så även Little Shop of Horrors som är sprungen ur en film med samma namn från 1960-talet. Trots en uppfräschning blir det ibland tydligt att den har snart 50 år på nacken. När det gäller musiken är detta endast till fördel med catchiga dobidoo och wopshoowop-sånger. Men när det gäller sensmoralen att den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket känns det hela en smula övergött.
Jessica Andersson gör skådespelardebut och är lite som en knopp man väntar på ska slå ut. Hennes fantastiskt tjusiga röst blommar inte ut tillräckligt i den timida rollen.
Mikael Tornvings tolkning av den brutale tandläkaren Orin verkar ha genomgått en floursköljning. Han är blek, känns stel och stolpig och vaknar ironiskt nog inte till liv förrän vid dödsscenen. Däremot är Thomas Petersson självklar som den nördige Seymour och går väl hem hos hemmapubliken. Stjärnskottet för mig är Magnus Sjögren som ger Audrey 2 en grym stämma och som är lysande som fullgubbe i den ”förfilm” som utspelar sig medan publiken sätter sig.
Vissa delar är mycket bra och ensemblen har ett härligt samspel – men föreställningen lämnar ändå något av en ”jaha, det var det-känsla”. Kanske hinner den växa till sig innan den sår sina frön i Malmö och Göteborg.