Livia Millhagen leker på allvarInga Stockholmspanoreringar och flanerande i Kungsträdgården när Den allvarsamma leken blir teater. Livia Millhagens Lydia befinner sig på en stor drömsk scen.
Fördjupning [2008-03-26]

Livia Millhagen leker på allvar

intervju/teater. Livia leker Lydia när Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken blir teaterpjäs. Livia Millhagen gör en Lydia Stille som vill leva i ärlighet mot sig själv. Själva iscensättningen är en sorts allvarsam lek i sig – fri från monokelkänsla, berättar Millhagen för Nummer.

En av nittonhundratalets stora kärleksromaner har blivit teaterpjäs. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg har premiär på lilla scenen på Stockholms stadsteater på fredag. Bearbetningen är gjord av filmregissören Daniel Lind Lagerlöf, som samtidigt gör sin debut som teaterregissör. Gustaf Skarsgård gör rollen som Arvid Stjärnblom och Livia Millhagen spelar Lydia Stille, och vi bad henne berätta lite mer.


Den allvarsamma leken är en bok som många läst och älskat. Vad har du själv för förhållande till romanen?
   – Ja, folk verkar ha väldigt starka relationer till den! Själv läste jag den, som så många andra, i tonåren. Och blev drabbad. Jag slogs av hur modern den kändes, jag kunde inte förstå att den var skriven 1912. Både språket och sättet att skilda de här människorna. Det kändes så nära. Nära mig själv, känslomässigt. Som all stor konst. Texten är så nyansrik, med väldigt många lager, och ändå så enkel. Det har varit julafton att få hålla på och leta i det materialet.


Hur det gått till när den nu har blivit pjäs?
   – Daniel Lind Lagerlöf har gjort den textliga bearbetningen. När jag läste manuset tyckte jag först: ”Vad annorlunda det är från boken!”. För han hade fått fram oväntat konkreta situationer. Men när jag sedan läste själva boken igen kände jag tvärtom, att han verkligen har vaskat fram det som redan finns där: han har skapat spelbara scener.


Men hur visualiserar ni berättelsen på en teaterscen?
   – Själva iscensättningen är en väldigt lekfull teaterform. Det är inga Stockholmssiluetter, Lydias våning på vänstra sidan av scenen, Arvids på den andra och flanerande i Kungsträdgården … Verkligen inte så. Utan en stor drömsk plats, som man undrar om den egentligen består av minnesbilder. Charles Korolys fina scenrum ger en improvisatorisk känsla, där materialet vi har är varandra. Så själva iscensättningen blir också en sorts allvarsam lek. Jag upplever det som det enda sättet att göra det på, så det inte blir monokelkänsla över det hela.


Hur vill du gestalta Lydia?
   – Det finns ju idéer om att Lydia skulle vara ett trånande offer som bara sitter och väntar på Arvid. Så är det inte i vår tolkning, och jag tror inte att Hjalmar Söderberg menade det så heller. Arvid och Lydia är samma skrot och korn: båda dras till förälskelsen och delar idén om att det är det sanna tillståndet för lycka. Men det pågår ett subtilt maktspel mellan dem, om vem som sätter villkoren för förhållandet. När Lydia skiljer sig och blir fri gör hon klart för Arvid att de måste vara försiktiga med att ses. I bokens tidsanda handlar det till viss del om att hon riskerar sitt rykte om folk får reda på deras affär. Hos oss blir det mer ett sätt för henne att styra sin situation, ett frihetsmanifest.


Är det så ni gör henne till en kvinna av idag?
   – Framför allt en människa, som skulle kunna finnas idag. Boken är ju färgad av dåtidens samhällsmoral. En kvinna som skiljde sig hamnade utanför samhället, vilket ju inte är ett problem idag. Jag ser Lydia som en kvinna som vill leva i ärlighet mot sig själv.


Daniel Lind Lagerlöf är en i raden av filmmän som nu satsar på teatern – Björn Runge, Richard Hobert, Colin Nutley. Ni har ju arbetat ihop tidigare i filmerna Miffo och Buss till Italien, hur är det att jobba ihop igen – fast med honom som teaterregissör den här gången?
   – Själv har jag ju jobbat mer med teater. Så jag var lite skraj för hur det skulle gå, haha, men jag har verkligen bara gott att säga om hans scendebut. Han leder teaterarbetet precis som filmarbetet på ett lyhört, intresserat och lustfyllt sätt. Han har upptäckt saker på vägen, använt sig av teaterns speciella medel och verkar många gånger ha känt sig friare på scenen än på film. Daniel har alltid ett intresse för människan och hennes olika lager, han lyssnar med magen när han lyssnar. Det känner jag igen här med.


Ni är ett tjusigt affischpar, du och Gustaf Skarsgård. Kommer det här att bli vårens stora kärlekshistoria på scen?
   – Ja! Det får jag hoppas, gud ja. Det är lite som en undersökning av hur intressant det egentligen kan vara att titta på två personer som är väldigt kära. Vi har verkligen försökt tränga in i förälskelsens och kärlekens vara.


 


FAKTA
Den allvarsamma leken har premiär på Stockholms stadsteater fredagen den 18 mars.

Maina Arvas

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare