Med huvudet i en guldfiskskål är en interaktiv miljöorienterad pjäs för mellanstadiebarn. Tre individer – PET-flaskan Isabelle Moreau, björnen Kalle Nilsson och han med huvudet i en guldfiskskål, Christian Thulin – alla med olika strategier för att rädda sig själva i en sönderfallande värld, träffas på en plats.
Kanske är det en soptipp. Någonstans i framtiden. Man kan tolka det som den yttersta tiden. En tid då allt måste göras för att rädda mänskligheten.
Christian Thulins roll svär i var och varannan mening. Jag har inget emot svordomar i sig, bara jag begriper varför de ska finnas med. Här kan jag i och för sig fatta varför, men mängden gör att kraftuttrycken tappar det de är till för. Isabelle Moreaus i sin PET-flaskrustade karaktär, är rik på lite knepigare, fackmässiga ord och uttryck. Oftast funkar det fint, någon gång inte.
Kalle Nilssons björn är den mest jordnära av de tre och enklast att greppa. Samtidigt utmanar han bilden av den snälle, vänlige, morslilleollebjörnen man först får en hint om.
Ett hot, mullrande ljud och ljuseffekter bortom den komprimerade scenplatsen, kommer och går under föreställningen. Ljudet är oroande starkt, nästan påfrestande. Här och där finns budskap skrivna: ”May day”, ”Ingen tid”. Stämningen är ruggig och lite skrämmande redan innan de tre vilsna varelserna konfronterar varandras egenheter.
Mörker, kostym i dova färger och den småskitiga rekvisitan skapar tillsammans ödesmättade en känslobild av förgängelse och död.
Man får ingen egentlig förklaring till varifrån pjäsens individer kommer och varför de träffas just där. Föreställningen som helhet känns därför aningen abstrakt och svårfångad, så när ljuset tänts och skådespelarna går ur sina roller och börjar fråga barnen i publiken om vad man kan göra för att spara på jordens resurser, känns det befriande. Som att det äntligen finns hopp. Ett ljus att ta med sig hem och bygga vidare på.
Men vägen dit är i snirkligaste laget och jag önskar att jag hade tagit mig tid att fråga de unga åskådarna hur de uppfattade det hela. Själv är jag konfunderad och frågande.
Loading ...
