Ljuvlig galenskap

– Jag har aldrig sett på maken! Ska det inte vara musik?
Förlåt, men jag bara måste citera den äldre damen som satt bredvid mig på 24 Kvadrat när Sara Gebran rev av sin senaste performance, Santa Lucha vs Royal Rumble. För repliken illustrerade både att dans sedan länge är ett brett begrepp, att 24 Kvadrat vet vart vindarna blåser och att jag själv förmodligen är en liten nörd. Någon annan förklaring finns knappast till att jag bara älskar Sara Gebrans långsamma, lite torra föredrag om mexikansk wrestling lika mycket som hennes galna lycraoutfits och hennes knäppa brottningsmatch med Ylva Henriksson och Luisa Denward. Gebran är som en latinamerikansk släktning till Lis Aggiss – sjukt ljuvlig! 
 
Kanske funkar Niklas Laustiola bättre om man väntar sig dans-dans, även om hans deprimerade blick i Private dancer är konstant fixerad vid en handkamera. Framför den fuldansar han klassiska jazz- och diskosteg till hit, på hit, på hit. Laustiola är inspirerad av Youtubekulturen, får vi veta. Hans kommentar till nätets introverta jag-jag-jag-kult är sugande svart och obehaglig. Otäckt intelligent.
 
Kvällen avslutas med Jonas Örknérs fina debut Rebell … kanske. Temat är sympatiskt. Vem har inte funderat över vart alla ideal och drömmar tog vägen efter tjugo? Ett välsvarvat, energiskt solo till tunga basljud och talade partier. Örknér må ha tappat lite ungdomligt raseri, men han har i gengäld en ovanlig kraft i sin dans. Hans yviga, samtidigt koncentrerade rörelsemönster verkar liksom ha överfallit honom och krävt att få ta form. Det är vackert, starkt och ger mersmak. 
 
Som vanligt när det gäller 24 Kvadrat måste jag avsluta med ett högt hejarop. Jag vet ingen svensk arrangör som har längre tentakler när det gäller nutida dans. Passa på att gå dit när ni kommer till Göteborg, eller till Tibro där scenens ambulerande klon snart landar.