Tonårsbrunst, grabbig lek, sensuell förälskelse, rebelliskt trots och ljuv kärlekspassion. Jo, det finns något för alla i Mats Eks Julia och Romeo på Kungliga Operan. Det må börja i ett pianissimo med försiktigt insmygande stråkar, men nog är det en uppsättning med stake.
William Shakespeares saga om förbjuden kärlek har som bekant förankring i alla tider. Tidigare har vi bland annat sett den i renässanskostym (Dramaten), i nycirkusform (Elverket) och som rockmusikal (Göta Lejon). I Magdalena Åbergs scenografi och kostym är den placerad i en allmängiltig kontext, där Benvolios (Jens Rosén) täckjacka och ammans (Hlín Diego Hjálmarsdóttir) cykelhjälm bara är två av detaljerna som rent konkret knyter an till nuet.
Eks Julia och Romeo är gatans berättelse, faktiskt inte helt olik Benke Rydmans Svansjön i attack och riktning, men förstås med en helt annan och mjukare ton. Röken ligger blågrå över den scen där Capulets ska möta Montagues i kärlek och hat. Mobila grå parkourväggar bildar labyrint och hinder. Rörelsespråket är lekfullt; humoristen Mats Ek – vi känner honom ju senast från Spöksonaten på Dramaten – har koreograferat både segway-dans och pissande i hörnen.
Med hjälp av Operans ljudtekniker Tony Dickman och tonsättaren Anders Högstedt har Ek övergivit den klassiska Prokofjev-musiken och gjort sin egen Julia och Romeo-mix ur Tjajkovskij-repertoaren. Och jodå, där hittar vi både den pampiga Stormen ur baletten Svansjön och Capriccio Italien.
Musikens dynamik återspeglas också i koreografin. I en lekfull tittut-dans hänger Julia (Yen Han) sin amma rent bokstavligt i kjolen, för att mycket snart visa prov på hela sitt rebelliska trots och den mest tydliga olust att ingå resonemangsäktenskap med Paris (Dawid Kupinski). Självklart slår det gnistor när hon möter sin Romeo (Anton Valdbauer), han som i sällskap med polarna Mercutio (Luca Vetere) och Benvolio (Jens Rosén) plankar in på vårfesten hos Capulets. Den förstsnämnde får gott om plats, med sin fräckt ålande och hela tiden hormonstint sexualanspelande gängledare.
Shakespeares smått invecklade intriger överges hos Ek för en rakare berättelse, där Tjajkovskijs musik hjälper känslorna på traven. Ljussättaren Linus Fellbom gör scenen till fest, till brottsplats och till månbelyst kärleksnäste. Romeo klättrar över plank för att nå sin Julia, men hon är inte den som väntar passivt på balkongen. Nej, snarare bostavligen glider hon ned på marken för ett ljuvligt och förbjudet möte, ett pas-de-deux som är en kroppslig gestaltning av all den lycka och sorg ett människobröst kan rymma.
Loading ...
