”Jenny Andreassons uppsättning av Mirja Unges nya pjäs Klaras resa på Göteborgs stadsteater är en hisnande upplevelse, en storartad föreställning som lämnar mycket att reflektera över.”
Så skrev Nummers recensent efter premiären på den senaste uppsättningen signerad Jenny Andreasson.
Hon är regissören som inom ramen för Spetsprojektet har riktat scenljuset mot kvinnliga, av historien borglömda, dramatiker. Ett projekt som gav henne Riksteaterns stipendium tidigare i år och också ledde henne till att sätta upp Françoise Sagans Slott i Sverige, med rosad Dramatenpremiär i början av året.
Nummer ringde upp för att gratulera luciavinnaren Jenny Andreasson mitt i hennes inspirationsturné, just nu i Belgien.
Nummer har utsett dig till årets lucia – eller årets upplysare – för att du ”med ditt starka patos för kvinnliga dramatiker kastar ljus över teaterhistorien” och för att du skapade lysande uppsättningar under 2010. Grattis!
– Tack så hemskt mycket, jag blir jätteglad!
Vad tycker du att ni uppnådde med Spetsprojektet?
– Det jag hoppas att vi lyckades bevisa är att kvinnliga dramatiker från förr uppvisar ett starkt prov på kvalitet. Det här var pjäser som berörde och hade en stark konstnärlig grund. Bilden att kvinnliga konstnärer skulle vara sämre än manliga, den ska man picka hål på så fort man kan.
Fortsätter Spets i någon form?
– Östgötateatern fortsätter, med pjäser av Victoria Benedictsson och Alfhild Agrell. Riksteatern tittar utåt i världen, men det är lite i sin linda. Men den här typen av rörelse kan starta på fler platser, i Norge arbetar man med ett liknande projekt, DESK. Kanada och USA har också visat intresse. När jag fikade med en dramaturg på Deutsches Theater häromdagen gick hon loss på idén och hittade snabbt 13 kvinnliga dramatiker som spelats hos dem mellan 1890 och 1900 som hon inte kände till.
Hittade du fler manus i det arbetet som du vill sätta upp i framtiden?
– Ja absolut, jag hittade flera svenska dramatiker och pjäser. Men jag tycker också att det är roligt att se vad som finns i andra länder: Francoise Sagans pjäs Slott i Sverige hittade jag till exempel när jag letade svenska pjäser. Det finns så många möjligheter här, det tar inte riktigt slut.
Vad gör du själv härnäst?
– Jag sätter upp en ungdomspjäs på Unga Dramaten av en finsk dramatiker som heter Laura Ruohonen. Jag har skrivit på ett lite längre kontrakt med Dramaten, så jag hoppas att det blir en rad föreställningar framöver där med tyngdpunkt på kvinnliga dramatiker.
Och till sist: vad skulle du som lucia vilja ge svensk teater i julklapp?
– Självförtroende, framåtrörelse, och en nödvändig politisk jävlar anamma trots nedskärningstider.
LÄNKAR
Läs om Jenny Andreasson i Nummer under 2010:
Recensionen av Klaras resa
Recensionen av Slott i Sverige
Notis om Riksteaterstipendium
Loading ...
