Natalie Ringler är en regissör som Nummer haft ögonen på länge, alltsedan vi såg Broder Hund på Galeasen 2006. Med sina två helgjutna och kritikerrosade uppsättningar av Metallflickan (Teater Galeasen) samt Två fattiga rumäner som talar polska (Folkteatern i Göteborg), båda skrivna av nya dramatikerstjärnan Dorota Maslowska, visar Natalie Ringler att hon är en av Sveriges mest intressanta regissörer just nu som dessutom bidrar till att introducera ett välbehövligt element av polsk dramatik i ett land som annars bara haft anglosaxiskt och tyskt experimentellt för ögonen de senaste fem åren. Därför tycker vi på Nummer att år 2010 är Natalie Ringlers stora genombrottsår som regissör.
Nummer har utsett dig till ”årets stora genombrott” i vår tillbakablick på året. Grattis!
– Åh vad glad jag blir!
Hur skulle du själv summera ditt 2010?
– Det har varit ett polskt år, det har varit mycket Maslowska. Det är fantastiskt privilegierat att hitta en dramatiker som man själv passar så bra ihop med. Att introducera någon i Sverige är också jättehäftigt. Hon är en del av det nya Polen, av en generation efter muren. De bär en historisk medvetenhet som de samtidigt bråkar med. De förhåller sig till sina föräldrars och farföräldrars Polen och kräver samtidigt ett nytt, ett annat och vad är det? Det handlar för dem mycket om att hitta sin egen identitet i ett nytt Europa. Vi i Sverige är också en del av det nya Europa. Kartan håller på att ritas om, även här. Allt fler är, liksom jag, födda här men har sina rötter någon annanstans.
Dina föräldrar kommer från Polen?
– Ja, precis.
Blir det mer Dorota Maslovska framöver?
– Jag hoppas det. Det beror lite på henne, hon har bara skrivit två pjäser. Jag tror att hon har en premiär på gång nu i Wroclaw, men det är en bearbetning av hennes roman. Jag hoppas verkligen att hon skriver fler pjäser, men jag skulle tycka att det vore väldigt roligt om hennes romaner också översattes (varav en är generationsromanen Snow White and Russian Red, reds anm).
Vilken slags dramatik vill du se mer av i Sverige 2011?
– 2010 är för mig det år då vi fick ett rasistiskt parti i riksdagen, all retorik i valet handlade om plånböcker, en galning i Malmö sköt människor av utländsk härkomst. Den politiska kartan ritas om. Jag önskar att konsten och kulturen tar upp och gör sig delaktig i den diskussionen. Inte nödvändigtvis så, att det måste finnas ett politiskt budskap i allt, men att konsten och kulturen förhåller sig till den tid och värld vi lever i och är en del av. Att vi inte låter handsken ligga, utan plockar upp den.
Vad gör du själv 2011?
– Jag hoppas att jag får jobba mycket! Det jag vet än så länge är att jag kommer att vara på Galeasen, vilket jag är väldigt glad över. Jag har ju varit på Folkteatern nu i höst och där trivdes jag också väldigt bra, men Galeasen är lite av hemma för mig. Jag kommer att jobba med Lina Englund, Sandra Huldt och Martin Rosengardten och det blir nyskrivet. Mer kan jag inte säga än, men det blir kul!
LÄNKAR
Nummers recension av Två fattiga rumäner som talar polska
Nummers recension av Metallflickan
Läs mer om Dorota Maslowska på Polska Institutets hemsida
Loading ...
