Lucka 17: Årets barnteater 2010Cecilia Milocco är perfekt som nioåriga Katitzi, tyckte Nummers recensent. Uppsättningen på Folkteatern är en av alla barn- och ungdomsverk som nämns i Nummers göteborgska barnteatersvep i lucka 17.
Fördjupning [2010-12-17]

Lucka 17: Årets barnteater 2010

JULKALENDER 2010. Den svenska barnteatern växte fram ur institutionernas stora julspel. Med den traditionen i minnet inventerar Nummers västkustbaserade recensent Lis Hellström Sveningson höstens utbud på barnscenerna i Göteborg och hittar teater med uppriktigt intresse för publiken i salongen.

Längst ner i handväskan hittar jag något som vid första åsynen verkar vara en tand. Men, det är ju länge sedan mina barn tappade mjölktänderna? Nej, det här är en liten vit sten. Den väcker minnet av Teater Tamauers Litterära barnsalonger: Snigelspring. Skådespelaren Sara Klingvall la en pyttesten i handen på var och en i salongen.
   Föreställningen är inspirerad av Barbro Lindgrens texter och Sara Klingvall och slagverkaren Anna Gustavsson skapar stora stunder av skör poesi. Och klurigt Lindgrenskt småriv däremellan. Jag och femåringarna lystrar ikapp. Magi kräver inte alltid stora format.


Snigelsprings lågmälda och intima form är en kontrast till hur det såg ut i den svenska barnteaterns vagga. Den stod i julspelen, där de stora institutionerna plockade fram vackra kostymer och roliga saker ur garderober och förråd, putsade av en saga och släppte in ett gäng skådespelare, som hade tid över, på scen. Tomten toppade det hela.
   För flera generationer blev detta entydigt med barnteater; ångande förväntningar och tradition av det storslagna, festliga slaget. 


Fortfarande är det populärt att göra generösa familjeföreställningar till jul. Repertoarvalet har vidgats, även om en gammal saga sällan är fel. Men det kan lika gärna vara en modern berättelse, som Katitzi på Folkteatern.
   Med barnets som fyrbåk lyser teatern upp skumma samhällsvrår men stärker ändå tron på att värme och kärlek övervinner allt. Idag skildras både glädje och sorg, livets komplikationer och lyckans lätthet på barnscenerna.


Och det finns ett utbud för de unga hela tiden, inte bara till jul. De fria grupperna tog initiativet under 1970-talet och red på vågen av intresset för barnkultur, som föddes med den förändrade synen på barn och barndom.
   Idag tar institutionerna gärna täten, medan de fria teatrarna sliter knäna som följd av dålig ekonomi. Skapande skola utgår som ett påbud från kulturministern.


Att barn har rätt att få sin verklighet gestaltad på scen är fältropet som gäller än. I Göteborg ger höstens utbud en mångfasetterad bild. Backa Teater markerar sin och barnteaterns position genom att spela Medeas barn, den första verkliga barnteaterklassikern. Samtidigt tänker de nytt och spränger genregränserna med ung sexualitet i Kött.


Nutidens barnteater inviterar med uppriktigt intresse sin publik. Folkteatern visar sitt nya hus för de yngsta i den interaktiva Teaterspöket och det försvunna hjärtat. Larssons och Adas Teater har samarbetat med lågstadieelever i Jakten på sanningen, om vikten att vakta på orden.
   Interaktiviteten är ingen garanti för resultatet, men vällovligt. Det gäller även för Teater Arcadia som ställer direkta frågor till barnen i Burkpojken och får halvträff i slaget för det absurda.


Dockteater Sesam går en annan väg genom att bygga om William Shakespeares En midsommarnattsdröm för barn och sätta fokus på de unga relationerna, medan Teater Jaguar tar med ungarna till kontorsjobbet i sin supercharmiga Farbrorn som inte vill va stor.
   Barnteaterakademin samlar styrkorna i stan till regelbundna och välbesökta möten. Det ger många effekter. Katten från Rom, som fått många liv hos Masthuggsteatern, är ett bra exempel som gärna får följas av fler.


LÄS MER
Bland alla årets recensioner hittar du fler barn- och ungdomsföreställningar

Lis Hellström Sveningson

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare