Jag ska vara helt ärlig: första akten av Benjamin Brittens opera Peter Grimes på Norrlandsoperan är ingen höjdare. Milt sagt. Det är allt på en gång och så ännu lite till.
En inledande kaskad av stormande hav, stora känslor och vindpinade människor. De båda körerna från Umeå och Kapstaden i intensiv kamp med orkestern om att bli först ut med att maximera det dramatiska anslaget. I periferin huvudpersonerna Peter Grimes (Michael Weinius) och Ellen Orford (Elisabeth Strid) redo att svepas iväg ut bland kulisserna av första bästa kastvind. Det är högljutt, endimensionellt och rörigt.
Det inledande kaoset rymmer dock en bra historia i form av Montagu Slaters libretto. Särlingen Peter Grimes har just återvänt efter en fisketur där hans unge lärling förolyckats. En summarisk rättegång inleds där Grimes frias juridiskt men knappast reellt. Som byns paria är han redan sedan länge det nav runt vilket skvaller gror och fördomar frodas.
Vid hans sida finns dock den unga skollärarinnan Ellen Orford som desperat försöker hitta en väg för Grimes tillbaka in i bygemenskapen.
Peter Grimes vilar på en, för operascenen, förvånansvärt stark berättelse. Här finns ett äkta engagemang för den utsatte, han som aldrig kommer att kvala in i normaliteten hur gärna han än vill och hur mycket han än försöker. En nyansrikedom som gör Grimes till något mer än bara en missförstådd hjälte i en ond och oförstående omvärld.
En dynamik i berättandet som tyvärr lyser med sin frånvaro i Norrlandsoperans version. I alla fall fram till andra akten. För då händer något.
Plötsligt hittar uppsättningen en ton som bär. En återhållsamhet som låter de olika delarna kliva fram till en fungerande enhet. Äntligen får skickliga sångare som tenoren Michael Weinius och sopranen Elisabeth Strid möjlighet att visa en musikalisk spännvidd som rymmer både innerlighet och desperation. Plötsligt finns där en historia som engagerar.
Peter Grimes är en av de allra mest populära 1900-talsoperorna. I andra och tredje akten visar Norrlandsoperan varför.
TIPS
Läs Nummers intervju med regissören Tobias Theorell.
Loading ...
