Frigrupper växer inte på träd i Uppsala. Kanske för att detta inte är en stad där man uppmuntrar experiment om de inte sker i ett laboratorium. Låter jag kritisk? Det är jag. För att leva i en av Sveriges mest konservativa städer som ändå påstår att den är öppen och kulturell är krävande.
Därför blir jag lyrisk över folk som orkar och vill hålla på – och inte flyttar till den närbelägna huvudstaden där alla tak är högre.
Teater C har funnits sedan 2006 och har sedan debuten med Vinterkärlek av David Hare satt upp Avslutningen av Dag Thelander i regi av densamme. Det är också han som återkommer i Teater C:s tredje produktion Lycka och välgång.
Det börjar i publiken: vårt programblad innehåller det matteprov som John (Sam Kessel) sitter med. Och det är ett prov som får en att minnas dessa timmar när man inte fattade ett skit och bara ville ut från klassrummet. Så har ensemblen etablerat skolångesten.
John är en gymnasieelev i en elitskola (tänk näringslivstoppens barn och typ Lundsberg) där han har utmärkelserna ”månadens elev” och ”årets elev” i bagaget. En dag klarar han inte att tänka vid provet i matematik D. Han får spel och hamnar hos skolans kurator (Maria Plahn).
Han har kommit på att näringsliv, bäst på allt och mest framgångsrik kanske inte är det viktigaste.
I en kvadrat omgärdad av träpersienner som blir dörrar och små öppningar till en värld ingen får se (en scenografi som David Andrénn ska ha en stor eloge för) utspelar sig sedan Johns problem under en dryg halvtimme.
John går från att känna sig värdelös till att hoppa av, börja om, försöka ta livet av sig, hamna på hispan och försonas med sin kurator. Dag Thelander jobbar med samma ämnen – och roller – som i förra produktionen Avslutningen. Men det Thelander klarade bra i Avslutningen, blir här för snabbt berättat utan att man riktigt känner botten i vare sig John eller skolkuratorn. Skådespelarna landar så gott de kan i sina karaktärer, men jag undrar vad det var Thelander ville.
Loading ...
