Hermia (Sanna Ingermaa Nilsson), Lysander (Jonas Nilsson) Helena (Julia Frisberg), Demetrius (Johan Stavring) i En midsommarnattsdröm. Foto: Lars Kroon
Recensioner [2012-10-06]

Lyckat könsbyte i midsommarnatten

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare
Scen: Kulturhuset Spira, Smålands musik och teater
Ort: Jönköping
Översättning:Göran O Eriksson
Regi: Ronny Danielsson
Scenografi: Martin Chocholousek
Koreografi: Melody Putu
Kostym: Lena Lindgren
Ljus: Thorsten Dahn
I rollerna: Petter Andersson, Sanna Ingermaa Nilsson, Kalle Malmberg, Marie-Thérèse Sarrazin, Johan Stavring, Rolf Uno, Vera Veljovic, Julia Frisberg, Victor Morell, Elisabeth Carlström, Mona-Lisa Hagström-Carlsson, Malin Karlsson
Länk: Smålands musik och teater


RECENSION/TEATER. William Shakespeares En midsommarnattsdröm är en lek med identiteter och förväntningar. Nummers Lis Hellström Sveningson ser regissören Ronny Danielsson koppla ett lyckat genusgrepp på Smålans musik och teater.

En midsommarnattsdröm inbjuder till spel som pekar in i vår egen tid. Ronny Danielsson byter ut könen. Av William Shakespeares manliga hantverkare gör han en grupp mattanter. Längst ner i klasshierarkin pustar de på en brygga i väntan på herrskapet. De anförs visserligen av en man, men Kalle Malmbergs Kvitten har en tydlig dragning åt det feminina och i skådespelet viker han Thisbes roll för egen del. Vera Veljovic matchar honom urkul som kraftkvinnan Botten, beredd att axla allt,  medan amatöreskådespelarna Elisabeth Carlström, Mona-Lisa Hagström-Svensson och Malin Karlsson fogar sig tryggt i stödrollerna.

Även hos herrefolket dominerar damerna. Petter Anderssons Tesues är en uppblåst snobb som Marie-Thérèse Sarrazins Hippolyta inte har anledning att göra sig till för. Som dubbelbilderna i skogen, Oberon och Titania, är mannens töntstämpel och kvinnans övertag tydligare. Bara Oberons förtrollningssvek får den analytiska Titania på fall. Danielssons casting ger äventyret med åsnan en dubbelbotten som eldar på den förvillande leken.

Fördel kvinnorna gäller även i den unga kvartetten. Julia Frisbergs Helena och Sanna Ingermaa Nilssons Hermia är raka och handlingskraftiga tjejer. Shakespeares text ligger finfint i deras moderna intonation. Såväl kärleksgnabbet med killarna som deras inbördes konflikt har energi med klar pejling på ungdomsfrågor av idag. Utan pedagogiska understrykningar. Jonas Nilssons Lysander – med rosett som accessoar i frisyren – och Johan Stavrings Demetrius – med snusnäsduken om halsen – framstår mer som stukade sekundanter.

Det blir ingen midsommarnattsdröm utan Puck. Victor Morell gör honom vig och androgyn ut i tungspetsen. Inget väsen men en fräck fan som rör sig fritt och lätt.

Melody Putus koreografi känns inte alltid nödvändig, spelet har en egen fysisk fart. Och Martin Chocholouseks skogskulisser känns malplacerade i den här leken; mest döljer de stegar och ställningar. Desto läckrare touch ger hans hus vid bryggan liksom Lena Lindgrens kostymer med förvillande signaler för kvinna och man.

Lis Hellström Sveningson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (7 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare