Bussen som för oss ut ur staden är modernt bekväm och med säkerhetsbälten försedd. Men det finns något oroväckande i Viktoria Folkessons korrekta guidning mot Aeroseum, militärhistoriskt museum i Säve, strax norr om Göteborg. På plats börjar det med en vandring nedför i den stora bergshangaren, som en gång rymde Göta flygflottilj. Flygplan och helikoptrar står fortfarande på rad – men brukas numera bara för visningar och lek. Vi ska också leka, men inte med flygfarkosterna, utan med medborgarskap och nationalitet. Politico presenteras som en interaktiv vandringsföreställning. Ola Johansson från Middlesex University, står för koncept och manus, Die Bühnes konstnärliga ledare Birte Niederhaus, för regin.
30 meter under jord, utan mobilkontakt, ställs vi på led och avkrävs namn, personnummer och svar på om vi varit utanför Europas gränser. Känn på! Får du vara med, får du höra till? Så lyder den underliggande appellen.
Miljön är perfekt för det sociala experimentet. Blandningen av militäranläggning och dammigt välorganiserad byråkrati kan osäkra den kaxigaste. Här testas vi i svenskhet – allt från ostsmak till nationalsång – fysisk förmåga samt etnisk och moralisk bedömningsförmåga. Några aktörer är inbäddade i gruppen och bidrar med frågor, om ingen annan skulle våga. Examensprovet är ett medborgarskapsval; svensk eller världsmedborgare?
Valresultatet blir knappast rafflande. Men här väntar den stora prövningen. Vad händer när några i gruppen nekas svenskt medborgarskap? Vid det laget har alla fattat galoppen, men hur situationen hanteras varierar från kväll till kväll. Var leken slutar är öppet. Det skapar spänning – hos arrangörerna. För egen del är jag än en gång mest fascinerad av hur fogliga vi teaterbesökare är. Hur lydigt vi leker med. Och hur bekvämt vi återgår till bussen igen. Politico blir tyvärr till intet förpliktigande.