Medan det gigantiska kompaniet Cirque du Soleil turnerar världen runt med sina megashower reser lillebrodern 7 fingers med lättare packning. Det tioårsjubilerande kompaniet från Montreal spelar för närvarande Sequence 8 i Hangaren Subtopia, och trots spelplatsens volym lyckas de åtta artisterna i kompaniet skapa en känsla av intimitet. Här är ett gäng att vara du och hej med – en grupp kompisar som råkar vara ovanligt böjliga och virtoust våghalsiga. Med Colin Davies som konferencier och musiken som ledsagare bjuder de på en humoristisk och halsbrytande myskväll med magiska inslag.
Jo, för det är inte bara armmusklerna som är smått övernaturliga hos trapetskonstnären Maxim Laurin, då han utför sin akrobatiska dans i repgungan. Bländande är också samme Laurins saltomortaler på den koreanska språngbrädan tillsammans med kamraten Ugo Dario. Liksom Eric Bates jonglering med de cigarrboxar som, i interaktion med konferencier Davies, får symbolisera det egna livets med- och motgångar.
Eric Bates och Tristan Nielsen excellerar höjdhoppande genom Chinese Hoops- ringarna och Devin Hendersson tar sig utan några som helst problem upp för den kinesiska pålen.
Hela kompaniet är hela tiden kollektivt och konstnärligt närvarande i så gott som samtliga nummer – med dans, humoristiska kommentarer, ibland som moraliskt stöd vid en särskilt svår uppgift – men ändå ser det länge ut som om Sequence 8 ska bli en historia om män som gör helt oetmotståndliga och helt obegripligt svåra saker. Ja, jag hinner nästan sitta och genussurna en smula, men så kommer som tur är Camille Legris och Tristan Nielsens förträffliga paraktrobatiknummer och – som pricken över i – Alexandra Royers magiska dans med luftringen till varligt cellokomp och med en av kamraterna som rörlig strålkastarbärare.
Lite headspinning och min favorit – loop-pedalen – på det och 7 fingers har fått mig fast med sitt charmiga artisteri i förföriskt dansant inramning.
Loading ...
