VARFÖR SÖKTE DU TJÄNSTEN SOM RADIOTEATERCHEF?
– Jag har så länge tyckt om att vara med och göra radioprogram och att lyssna på radio. Dessutom tycker jag om teater och att jobba med ny dramatik. Radioteater är ju verkligen både radio och teater och inte minst detta med att få ta del av all ny dramatik var lockande för mig.
VAD ÄR DET BÄSTA MED RADIOTEATERN?
– En rolig sak är att den gör så mycket, har så många premiärer per år av både svensk och utländsk nyskriven dramatik, gör instuderingar av klassiker – och att man dessutom kan gå ner i källaren och ta upp tidigare inspelningar. Det är en stor styrka som ju inte en vanlig scenteater har. Vi kan gå ända ner till 40-talet och låta de gamla skådespelarrösterna höras igen.
Dessutom är Radioteatern suverän på att ha kontakt med unga dramatiker och regissörer, att arbeta med stora helheter – som under Strindbergs-året – och att den kan fungera som experimentscen. I och med att det är ett så förhållandevis smidigt och enkelt medium, kan man också lättare göra sådant som scenteatrar kan ha svårt att producera.
VAD KOSTAR EN NORMAL RADIOTEATERPRODUKTION?
– Ungefär 100 000 kronor. Men då räknar jag inte med Radioteaterns fasta kostnader, utan bara med de rörliga kring varje uppsättning/ pjäs.
Medvetandets teater
ATT GÖRA TEATER ENBART FÖR ÖRAT, ATT LÅTA TALET HELT OCH HÅLLET STÅ I CENTRUM. ÄR DET KANSKE EN DRAMATURGS HETASTE DRÖM?
– Ja, det är riktigt att talet står i centrum. Samtidigt sägs det ju att; ”tala så att jag syns”. Det handlar också om att tala så man väcker bilder. Lyssnarens fantasi ska vara gränslös, de impulser som Radioteatern ska väcka är inte bara örats, utan hela medvetandets.
SKULLE MAN INTE OCKSÅ KUNNA SÄNDA FÖRESTÄLLNINGAR ”LIVE” PRECIS PÅ SAMMA SÄTT SOM P3 SÄNDER KONSERTER? HAR DET GJORTS NÅGON GÅNG?
– Jo, förra året sände man faktiskt Strindbergs Toten Insel ”Live” från Riksteaterns Teaterdagar. Eller rättare sagt, den sändes inte ”Live”, men spelades in ”Live”. Jag vet också att det hos producenter och tekniker på radion finns en oerhörd lust att sända radioteater på andra sätt än bara i studio. Och jag kan absolut tänka mig Live-föreställningar från scen. Men man måste också tänka på att föreställningens längd ska fungera ihop med sändningstiden.
VAD KAN RADIOTEATERN GÖRA FÖR PUBLIKEN SOM INTE SCENTEATERN KAN?
– Det som jag tycker är speciellt med Radioteaterns ljudtilltal, det är intimiteten, förtroendet och närheten som finns mellan radion och ditt öra. Du kan släcka lampan och lyssna på en radioföreställning, eller kanske ligga i badkaret, och känna dig väldigt individuellt tilltalad – vilket också kan vara lite paradoxalt, för samtidigt så är radion tilltal så öppet och offentligt och når så många människor samtidigt. (Radioteatern lär ha runt 1 mijon lyssnare per föreställning. Red:s anm.)
Bara dramer
VAD VILL DU FÖRÄNDRA HOS RADIOTEATERN?
– Det är en lite tidig fråga, för just nu håller jag på att lära mig hur Radioteatern fungerar och hur verksamheten ser ut. Inte förrän i maj vet jag hur mycket resurser Radioteatern kommer att ha 2001, men det kommer inte att bli mer pengar. Så mycket vet jag.
RADIOTEATERN SÄNDER IDAG MEST DRAMATIK OCH INTE SÅ MÅNGA KOMEDIER, SPOKEN WORD ELLER ANDRA GENRER INOM SCENKONSTENS OMRÅDE. SKA DET VARA SÅ?
– Nej, jag tror att just med Radioteatern kan man vara ganska fri i sitt tänkande om vad man ska sända för teater. Det behöver inte vara just pjäser, utan det kan vara annat material som man gör teatralt – som prosa. Spoken word lockar mig mycket.Det där gränsområdet mellan lyrik och teater, så jag ska absolut hålla ögon och öron öppna inför nästa Spoken word-festival.
MEN KAN DU TÄNKA DIG MER LÄTTSAMMA KOMEDIER OCKSÅ ELLER I VILKEN KANAL SKA DE SÄNDAS?
– Det kan jag absolut. Och just nu håller Radioteatern till exempel på att spela in en Patricia Highsmith-serie. Vare sig lättsammare scenkonst-genrer, underhållning eller deckare är främmande för mig.
Om växthus-effekten
APROPÅ GENRE-INDELNINGAR SÅ LÄR DU HA SAGT ATT DET INTE BEHÖVS EN SÄRSKILD UNGDOMS-SATSNING I RADIOTEATERN.
– Vad jag menar är att det finns så mycket hysteri kring det där och det verkar som om just tidningsjournalister måste ställa sådana frågor därför att de på sina egna redaktioner har piskan över sig att ungdomsanpassa sig. Sen finns ju faktiskt Sommarlovsteatern som det förmodligen kommer att bli mer av fram över.
MEN ÄR DET INTE MÅNGA, GANSKA UNGA MÄNNISKOR, SOM SKICKAR IN MANUS JUST TILL RADIOTEATERN I HOPP OM ATT BLI UPPTÄCKTA JUST DÄR, SOM SER RADIOTEATERN SOM ETT FÖRSTA STEG I DRAMATIKERKARRIÄREN?
– Kanske inte ungdomar, men i varjefall unga författare i 25-28 årsåldern. Det är inte direkt tonåringar som skickar in dramatik. Så var det på Dramaten också när jag jobbade som dramaturg där.
RADIOTEATERN SOM VÄXTHUS?
– Nja, inte helt oegennyttigt kanske. Och jag tror inte heller att det behöver vara just unga, lovande dramatiker man uppmärksammar. Det kan också vara äldre. Man kan ju vara en mer eller mindre etablerad författare som vill arbeta med dramatik. Då ska Radioteatern finnas där.
Ett sipprande författarskap
DU ÄR SJÄLV FÖRFATTARE. KOMMER DU ATT HINNA SKRIVA SJÄLV NU?
– Det kommer jag. Jag skriver på ett så sipprande sätt att det sipprar på ivarjefall! Det är ingenting som jag behöver ta ledigt för. Jag har också ett manus som är nästan helt klart och som ska komma ut nästa år.
RADIOTEATERN HAR JU OCKSÅ REDAKTIONER I LULEÅ, GÖTEBORG SAMT MALMÖ. HUR SKA DU JOBBA MED DEM?
– Ja, där spelar man både in och producerar egen radioteater. Jag ska åka runt och hälsa på alla tre redaktionerna nu i vår, men i övrigt jobbar de självständigt gentemot huvudredaktionen.
JOBBAR RESPEKTIVE REDAKTION I FÖRSTA HAND MED LOKALA ANKNYTNINGAR?
– Det behöver inte vara så, även om jag tycker att det finns en poäng i att redaktionen i Luleå arbetar med Norrbottensteatern därför att det finns bra skådespelare och regissörer där, men sen får vi inte glömma att Luleå också en del av Sverige.
Loading ...
